Hej allesammans.

Jag har gjort en ny blogg. Och den nya kommer jag skriva i, jag lovar. Jag har lovat för, men nu är bloggen betygsgrundande i kursen vi läser, plus att man måste ha en blogg/egen sida i min branch. Så den här gången kommer jag inte undan. Haha.
Så välkommen. Jag är tillbaka i bloggvärlden igen och är här för att stanna.
Ny blogg:

stinarahm.blogspot.com

Sådärja. Så var nya bloggen klar. Eller ja, så gott som. Efter ett långt och ihållande krig mot kodmallen, där båda led stora förluster, så bestämde jag mig för att hissa vitt flagg och byta idé helt. Så nu får det vara klart. Tills jag orkar börja kriga igen.

Bilderna i bakrunden kan jag inte ta någon kredit för alls. Dom är från Elle. Såg dom för ett tag sedan i tidningen och tyckte att dom var så fasansfullt vackra. Så jag ninjade dom till det här.

Så. Sitt inte kvar här för all del. Hoppa över till den nya. Glöm inte att prenumenera via Bloglovin, och ha en himlarns trevlig kväll. Eller errm natt är det visst. Eller morgon kanske. Hursomhelst. Här är länken till den nya. Ciao.


                                                                                   

                                                                                    

Jag försöker göra en snygg bloggdesign. Men jga håller på att bli tokig på den här kodmallen. Varför vill den inte. Och varför vägrar den lägga in bilder som är större än 1000px som bakrund. Jag vill inte behöva repetera skiten. Bajs bajs bajs. 

Jag sökte just på Gwyn. För att jag tycker att det låter fint. Som flicknamn. 2005 fanns det tre som hette Gwyn i Sverige. Tva av dom var killar. 66%. Två tredjedelar. Det betyder att det mest är ett killnamn. Eller? Det sumpar en hel del för mig.

Var tvungen att söka på Freja med, för säkerhets skull. Det är fortfarande ett flicknamn i alla fall. Tack för det.

Och som vanligt har jag stora namnproblem till bloggen. Det bara låser sig. För jag är en namnperfektionist. Det känns lite som att tattuera sig. Det må låta fånigt, men så är det. Så känns det. För jag tänkte leva med den nya bloggen ett tag. Då är det ju bra om man har ett vettigt namn lixom. Stinamaria låter inte bra. Och någon vettig psedonym har jag inte. Det jag blir kallad för mest numera är antingen Staajna eller Steinwulf. Inget som klingar sådär jättebra kanske. Man skulle ha hetat något typ jag vet inte, mer exotiskt. Typ Freja eller Gwyn. Men nej då. ÅÅh. 

Just nu regnar det så oerhört mycket ute att jag knappt skulle bli förvånad om det simmade förbi en gädda eller någor utanför fönstret. Det lixom droppar inte på fönstret utan mer häller. Forsar. Går man ut i det här vädret blir man blöt. Ni kanske tycker att det låter befängt, eller att jag kanske ljuger, men det är faktiskt helt sant. Vid ett tillfälle när jag jobbade idag så var jag tvungen att stå i monsunregnet i ungefär fem minuter. Helt utan skydd av något slag. Förutom mina kläder naturligtvis. Det räckte med dom fem minuterna för att jag skulle bli totalt och absolut genomblöt. Enda in på underkläderna. Inte skönt alls. Faktiskt. 

Jag funderar på att göra en ny blogg. En som inte har adressen wingsofwax. Ett namn jag tog i ren frustration när allt annat var upptaget för ett par år sedan. 

Det är varmt så in i skogen i huset. Ute med för den delen. Jag klagar inte. Jag bad om en sista glimt av sommaren och fick den. Jag är evigt tacksam. Helt ärligt. Jag typ drivs enbart av solceller.

Tack så mycket. Tack så himla otroligt oerhört mycket kära vänner. Tack för att ni existerar och för att ni står ut med mig och mina downperioder. Jag menar det. Jag är evigt tacksam. Ni är allt och anledningen till att jag håller mig över ytan. 

Det är en sån dag. Märks det. 

Jag är en hemsk människa och jag vet om det. Eller är man hemsk om man inte säger något, fast tänker? Är man hemsk om man försöker det allra bästa man bara kan för att inget ska märkas. Att det är som vanligt. Att man inte bryr sig. Att det inte gör ont. Att man är jätteglad fast man egentligen bara kokar och kokar och nästan överhettas inombords. Uppmuntrar och övertygar fast det rivs och bits och fräter. 

Tick tack tick tack tick tack. Klockan är här igen. I hela min kropp. Tickar högt och ilsket. Slår mot insidan av huvudet. Jag är förvånad att det inte hörs ut. Eller gör det?

Den här helgen åker jag till Göteborg och hälsar på Lollis och Jimmy i deras nya lägenhet. Det ska bli awsome. Då har jag varit i Göteborg två helger i rad. Förra var det ju Liseberg. Ingen vågade åka höjdskräcken med mig då, det  var lite illa. Men vi åkte mycket annat, och Balder är ju fortfarande klart överlägsen. Jag köpte såpbubblor med. I en förpackning som ser ut som en glass. Och så luktar bubblorna mint. Sjukt onödigt men ack så glädjande köp. Jag kommer aldrig kunna hushålla med mina pengar när jag har flyttat hemifrån. Jag är ju knäpp.  

Jag har en lägenhet. Ett problem mindre ur världen. Och just som jag fick kontraktet för den första lägenheten så fick jag en till. Men jag tar hellre den första fast den är lite dyrare, för den är större. Jag tror att det är värt det. Ska leta flitigt efter en bättre lite senare i år med. En som jag kan ha året runt och som är åtminstone aningen större utan att ruinera mig. Och färdigmöblerad. Jag håller på att få lite småpanik redan nu på att jag kanske måste sova på en säng som inte är min egen. Så fånig är jag.

Så jäklarns gött. Lägenhet fixad, fett med lön på kontot och imorgon ska det festas. Efter regn kommer solsken, eller hur är det nu man säger.