stina

jaha,fick ett klagomål att jag inte skriver om tillräckligt väsentliga saker här ( trots att jag varnade er för att det troligtvis inte skulle bli  en massa diskutioner om fred,världssvält och miljöförstöring..) så nu tänkte jag skriva lite om känslor.Trots att det är sjukt svårt at skriva om och trots att jag lämnar ut en stor del av mej själv, något jag hade halft om halft lovat mej att inte göra för att det gör att jag känner mej naken. Ni får då ursäkta om det blir lite svamligt så här i början men det tar ett tag innan man vänjer sig vid att prata om känslor så här öppet. I alla fall för mej. NI får helt enkelt skylla er själva för att ni klagade från första början.
Tänkte då gå igenom dagens känslor:

Dagens första känsla var den enorma trötthet som slog emot mej som en attakerande knubbsäl när jag skulle hasa mej upp ur sängen. Jag hade nämligen inte somnat förrens jättesent eftersom jag aldrig kan sluta läsa en bok när jag har börjat. Igår var det Vindens skugga som höll mej vaken, grymt spännande bok som inte går att lägga ifrån sig, tack för tipset Emelie ^^

Dagens andra känsla var enorm glädje när vi fick reda på att Arne (matte & fysiklärare) var sjuk. Jag gillar själva Arne alltså, han är skön, men jag var lika pigg på att plugga matte och fysik som att äta mask ( något jag inte gillar att göra till skillnad från vissa andra, Elin)

Dagens tredje känsla var besvikelse, när Lollo och jag upptäckte att Jane Eyre inte var alls lika bra som vi trodde att den kanske skulle kunna vara. Här hade vi hoppats på en film i jämförelse med Stolthet & Fördom, men vad får vi?  en urbota dum och velig huvudperson som var en skam för hela kvinnosläktet plus en mansgris av värsta slaget där vi såg en snygg och charmig gentleman i boken. Nej fy säger jag. Tur att det fanns toblerone att äta.

Dagens fjärde känsla var glädje igen när Lollo och jag hälsade på det igelkottpar som hade flyttat in under deras altan. Hade dom inte varit så taggiga och fulla med loppor hade jag velat ha en i sängen.Så söta var dom.

Dagens femte känsla var maktlöshet och sorg samt besvikelse igen fast på ett annat sätt. En känsla som förövrigt håller i än, trots att jag har gosat med kokos,städat mitt rum, ätit choklad och tittat på ett avsnitt på Grey's anatomy.
Hur kan en människa göra att man byter humör från överglad till heldeppig på mindre än 10 minuter utan att inse det själv? Varför vill inte mitt hjärta och hjärna samma sak? Och varför tog min choklad slut?
Jag återkommer med svaren en annan dag för nu ska jag mosa ner mej under täcket och tycka synd om mej själv.
ciao