tom helt enkelt

Dagens låt är en blandning av Evanescences Lithium och Call me when your sober. Bara så ni vet.
Föresten så är nog det mesta gjort av Evanescence ganska passande för dagen. Det är så vackert. Så sorgligt vackert. Det är lustigt egentligen hur något så smärtsamt kan vara så himla fint. Typiskt.

Och jag är hungrig. Jättehungrig. Tom i magen, tom hela jag.

men lägg ner lixom

Gah vad gärna jag skulle vilja vara en av dom där människorna som blir kära jättelätt. Det funkar inte alls så för mig, överhuvudtaget. Otroligt frustrerande.
Nu börjar släkten ge sig på mig för att jag är den enda som inte har pojkvän också. Mina kusiners flickvänner är med hela tiden, sen sitter hela resten av släkten och tittar på mig med förebrående blickar. Jag menar, egentligen spelar det ingen roll för mig om jag har kille eller inte, Jag trivs ganska bra med att kunna strula lite som jag vill, med vem jag vill osv. Men det är jobbigt när hela ens omgivning sitter o tittar sympatiskt på en. Ungefär som jag är inkapabel till att ha ett stadigt förhållande. Som om ingen står ut med mig så länge. Jag vet ju att det inte riktigt är så dom menar, släkten, men det känns som så. Som om jag är dålig. Som att det är synd om mig.

Inte för att jag har problem med att hitta bra killar som är intresserade av mig heller "peppar peppar". Men jag kan bara inte haffa första bästa bra kille för att han råkar gilla mig, när jag inte känner något tillbaka. Det känns så enormt fel.
Jag har lixom prövat den varianten ett par gånger. Att verkligen försöka gilla någon bara för att det faktiskt är en snygg, bra, trevlig kille. Men det går lixom inte. Plus att det känns som ett stort svek mot killen i fråga. Att man inte tycker om lika mycket tillbaka. Man är lixom tillsammans av fel anledning.
Gah jag blir tokig. Sluta titta sympatiskt på mig och låt mig leka på krogen ifred, snälla.


Greasy Dizzle N' Cheesy Rizzle





"Första låten borde bli nått med att vi fukkat Eminem, så får vi lite publicity på en gång. Sen kör vi lite fler rizzly dizzly songs och väntar på Eminems aggresiva gensvar"
- Lovisa Helgesson numera mer känd som Cheesy Rizzle -


Det började som en msn-konversation mitt i natten. Föga anade de två vännerna att det var början på något så mycket större. Något som skulle förändra de båda, och hela världen, för all evinnerlighet. Låt oss presentera Greasy Dizzle N' Cheesy Rizzle. Nu aktuella med sin sensationella singel The Fizzily Tree.


Okej, vi är kanske lite knäppa. Plus att vi kanske inte har så mycket att göra på nätterna ibland. Hur som helst är vi fruktansvärt asbra.
Säg hej till stina numera känd som Greasy Dizzle, den ena halvan av rap-duon Greasy Dizzle N' Cheesy Rizzle. Den nya musiksensationen. Har redan slagit försäljningsrekord i Japan, nu väntar resten av världen på att erövras.


shit, himlen brinner..

Det mullrar och dånar som fanken. Åskan är både lite skrämmande och tröstande på samma gång. Men jag är inte så rädd för den längre som jag var när jag var liten. Nu är den mest fin. Det skrämmer mig bara att jag inte kan kontrollera den. Allt som jag inte kan kontrollera skrämmer mig föresten.

Himlen brinner. Det är en sån där helvacker himel som troligen aldrig kommer komma tillbaka igen. Inte på samma sätt i vilket fall. Vissa saker kan man inte fånga med kamera. Inte göra rättvisa hur som helst. Ögonblick.
Det spelar ingen roll hur många pixlar man har i kameran eller hur duktig man än är på att fota. Känslan hänger inte med. Man skulle behöva komplettera vissa bilder med musik och dofter. Det skulle ändå inte räcka för att förmedla känslan föresten.

Bäst med åskan är nästan sommaregnet som man brukar få på köpet. Den forsar ner från himlen och blöter ner hela kroppen på bara några sekunder. Gud vad jag älskar regn tillsammans med sol. Det gör mig glad. Jag gick ut när det regnade som mest tidigare idag. Stog där mitt i allt det plaskblöta med utsträckta armar och snurrade runt. Fille kom ut på altanen, tittade konstigt på mig och frågade vad fan jag höll på med. Okej, jag är lite knäpp, jag vet. Det gör inget.

sweet dreams

Så gick det med den sömnen, alltså inte alls. När jag väl lyckades somna om första gången så ringde mormor. När jag hade somnat om andra gången ringde grannkvinnan. Sen var det mer eller mindre kört. Det var dock mer smärtsamt att ryckas ut ur sömnen andra gången. Då hade jag nämligen hunnit komma så långt att jag började drömma. Oh shit vilken bra dröm alltså. Det skulle finnas någon funktion i hjärnan som gjorde att bra drömmar spelades in automatiskt i huvudet så att man kunde spela upp dom när som helst man ville sen. Plus bestämma egen fortsättning på den. Det hade varit något jag hade kunnat betala mycket pengar eller offrat min ena fot eller så för.

hurra

Hurra för att pappa ringde klockan 03:43 och talade om att mamma hade brutit fotleden och låg på örebros lasarett. Hurra för att hon inte ska röntgas, opereras och hämtas förren imorgon. Hurra för att det innebar att jag fick åka snabbt som fan in till Örebro för att hämta pappa. Hurra för att  jag fick köra pappa tillbaka till Igelbäcken där han fick lämna våran båt, min bror och tyskarna när ambulansen kom för att hämta mamma. Hurra för att jag hann sova två timmar. Hurra för att jag inte kan somna om nu när jag väl är hemma. Hurra för att jag verkligen skulle behöva sova eftersom det blir knapert på sömnfronten eftersom jag måste upp 03 för att jobba imorgon. Hurra för att mamma har brutit benet överhuvudtaget. Stackaren. Ja, hurra helt enkelt.. 

I skogen under ett löv

Det är så varmt här att det ultimata egentligen vore att ligga och flyta omkring i poolen (jag skrev pollen först, haha) hela dagen. Men eftersom jag jobbar och sliter så är det inte ett alternativ. Eller ja, jag skulle väl kunna hoppa i en liten stund men jag orkar inte bli saltig och duscha igen. Så fåfäng är jag.
Så istället för att bli en levande saltsten så sitter jag istället på mitt 27gradiga rum i endast underkläder och pimplar isvatten. Linus, vaktarvovven, ligger på golvet och ser ut ungefär som jag känner mig. Jag är djupt tacksam att jag inte har päls. Även om det kanske skulle vara lite gulligt. Gå omkring och se ut som en wookie hela dagarna lixom. Charmigt.

Jag funderar näst intill helt seriöst på en piercing i underläppen, en ring alltså. Jag har fusktestat så jag vet att det inte ser förjävligt ut. Dock så finns det en hel del argument till varför det är en dålig idé. Jag kan ju dra ett par:
* Det kommer göra förjävla ont.
* Jag kanske ser ut som en liten fontän när jag dricker ( kan vara ett kul partytrick men är inte så fräsht i längden)
* Kyssas?
* Min mormor förlåter mig aldrig (hon kan fortfarande helt plötsligt titta bistert på mitt hår och sucka högt och utdraget, trots att det var mer än två år sedan jag färgade det)
* Resten av min familj förskjuter mig och det kommer sluta med att jag bor under en liten vissen ormbunke i skogen någonstans.

Hmm jag får fundera lite mer på det där. Om jag bor i skogen kan jag ju alltid ha en tam hjort som husdjur o grejer. Det är ju inte för dumt det heller.

jag är lockig

Från och med idag är jag lockig.Det blev ganska bra faktiskt. Fast jag ser lite mesigare ut nu. Eller ja, inte mesig kanske, utan mer vän (läs inte vän som i kompis utan vän som i from osv). Jag får upphäva mitt ofarliga yttre med en brutal attityd eller något.
Snyggast är nästan frisyren när håret är nytvättat och lite fuktigt. Då är det ganska hett faktiskt. Man kanske skulle ta och hyra in någon liten husalv som går omkring och sprutar vatten på håret med jämna mellanrum. Någon som vet vart man hyr en sådan, eller om du kanske råkar vara en husalv själv så är det bara att höra av sig. Jag betalar med oförskämt goda muffins.

Jag ska vara hundvakt också. I tre dagar. Mamma och Pappa ska ta våra goda vänner tyskarna, som bor tillsammans med oss i vårat hus i tre veckor, ut på vättern i våran båt. Så jag är ensam i huset med tyskarnas terrier Linus. Den hunden är för gó alltså. Bäst med den är att man kan få den att ligga precis vart som helst bara man flyttar på hans röda liggkudde. Nu ska jag lägga vovven precis utanför min sovrumsdörr så jag är mindre rädd när jag ska sova.
Min gamla scout-flå-och-cutta-sönder-kniv kommer naturligtvis ligga på lagom avstånd i sänglådan som vanligt ( nej jag är inte mentalt ofrisk, jag kan bara inte sova om jag inte har något att försvara mig med) så jag råder er till att inte försöka skrämma mig eller så. Såvida du inte lider av någon konstig form av konstig läggning som går ut på att bli söndertuggad av en hund och sen bli nerhuggen av en skrämd aggressiv 19årig kvej*. I sånna fall är det fritt fram att försöka.

Nu är det dags för mig att titta på stolthet & fördom ännu en gång. Imorgon ska jag lämna av Mr Darcy och resten av gänget i säkert förvar hos Lovlisan, medan jag tar hand om Antonement. Ett litet tillfälligt byte sådär. Oh vad jag kommer sakna honom. Min idealman. Det är därför jag måste titta på filmen nu. Jag kommer sakna den när den är borta annars. Eftersom jag är konstig. Så är det.


* Kvej är namnet på tillståndet mellan tjej och kvinna. Cred till mig och Jon som upptäckte detta abnormt stora hål i svenska språket och kände sig tvingade att fylla det. Eftersom Tjinna lät som en skum indisk maträtt så blev det Kvej. Tacka oss.


Oh hai

Jodå, det känns faktiskt bra. Förvånansvärt bra. Jag visste ju trots allt egentligen redan innan hur det var och skulle bli. Och jag vet ju hur jag känner själv. Jag vet ju vad som saknas.
Men på ett sätt är det ändå sorgligt lixsom. På ett ganska diffust  vis. För jag vet att jag kommer sakna lite. Jag är sån. Jag saknar. Och sakna gör lite ont, för det mesta. Men nu är det som fin saknad. Saknad som badar i solljus, lite luddigt förklarat. Och det känns faktiskt relativt skönt. Eller inte relativt föresten, ta bort det. Bara skönt.

Okej, jag kan ju erkänna att det gör lite ont. Men det gör ont på rätt sätt lixom. Jag känner mig själv så pass bra nu att jag vet att den lilla brännande känslan mitt i bröstet betyder att det här är helt rätt. Jag vet hur det skulle ha kännts om det hade varit fel.
Jag vet dessutom att brännandet kommer ha övergått till ett dovt litet surrande istället imorgon.

Som jag beskriver det så låter det som att jag har en humla som bor i mitt inre föresten haha. Fin tanke.

Hur som helst så är jag och min inre humla redo för nya grejer. Yiihaa!


it's alive

Nejdå, jag har inte dött. Men jag har påbörjat säkert fem inlägg som jag inte har kunnat avsluta. Jag återkommer nät jag inte är så förbannat tom och faktiskt har något att berätta. ciao.


climbling

Sådär, nu har jag deppat klart för den här gången. Det är en fin taktik jag har lagt upp. En dag med att tänka sönder, tycka synd om sig själv och analysera. Sen ta sig i kragen nästa dag, sluta oja sig för att livet är så förbannat komplicerat och sysselsätta sig. Hakuna matata Hakuna matata Hakuna matata Hakuna matata....


Ludovico Einaudi - Giorni Dispari

Ibland så känner jag mig precis som musiken jag lyssnar på. Eller är det kanske så att man undermedvetet väljer musik som passar humöret. Eller ja, passar är kanske fel ordval.
Musiken som spelas på repeat på winamp just nu är relativt dyster men genomvacker pianomusik. Den gör inte situationen mycket bättre eller lättare egentligen. Snarare tvärt om kanske. Fast det finns ett stråk av aningen hoppfulla toner i många av sångerna. Jag bara hoppas att mitt inre ska uppfatta dom och ta dom till sig.

Vad är egentligen idealmusiken när man känner sig tom och allderles förvirrad?
Glad uppeppad musik blir man bara irriterad på sånna här stunder. Håll käften, vad vet du egentligen typ. Sluta sjung om solsken och glädje, hos mig är det mulet. Mulet enda in i själen. Ungefär.
I nio fall av tio sätter jag på galet mörk och deppig musik när jag känner mig nere. Musik som får en att gå in i någon konstig form av dvalaliknande sorg. Inte så taktiskt egentligen faktiskt. Jag vet inte varför det fungerar så. Varför gör man sig nästan medvetet mer illa när man redan mår dåligt. Känner man att man egentligen inte förtjänar att vara glad och lycklig. Gör inte jag det.
Det är ungefär som när man har varit olyckligt kär. När man står och plågar sig själv till oigenkännlighet genom att nästan i transliknande tillstånd, observera den kille man vet att man vill och borde ha, kyssa läppar som inte är ens egna. Varför är det omöjligt att titta bort. Varför gör man sånt mot sig själv.

Aggressiv musik är också farligt att lyssna på när man är lite nere. Min sorg ligger skrämmande nära ilskan. Så nära att jag ibland har svårt för att veta vart det ena börjar och det andra slutar. Aggressiv musik eggar mig något fruktansvärt när jag är deppig. Den får mitt inre att börja bubbla och fräsa. Hela tiden farligt nära att koka över. Explodera.

Det bästa vore väl kanske att inte lyssna på musik överhuvudtaget just nu. Det är så många känslor i musik. Så många känslor som bara väntar på att få klamra sig fast vid första bästa lyssnare. Men jag vet inte vad jag ska göra annars.
Jag vet att jag borde fundera. Analysera. Men jag har gjort det nu hur länge som helst. Hela natten. Och jag gör mig själv bara mer och mer förvirrad. Jag orkar inte tänka mera. Hur tar man en paus från sina egna tankar?
Är det lika svårt för dig som det är för mig? Har du redan svaret? Förmodligen. Det var nog klart redan när jag åkte. Varför känns det både bra och dåligt, rätt och fel.

Är det det här som kallas livet?

Alltså, det slår aldrig fel. När man tror att det ljusa och bra ska hålla i sig så är det alltid något som skiter sig. Skiter sig bigtime. Man får passa sig så att man inte säger att man är lycklig högt. Då brakar helvetet lös. På allvar.

But at least I feel something..

Det gör ont. Det gör ont så in i helvete. Och jag vet inte ens varför.


komsi komsi

Okej, så hittar man en jätteurgullig funktion som gör att det simmar omkring pyttesmå übersöta fiskar i en liten ruta. Man testar om funktionen fungerar på bloggen och hela jävla headern försvinner. Sen när man hysteriskt försöker få headern att komma tillbaka så springer hjortarna på bakrunden iväg. Hur lockar man tillbaka virtuella hjortar lixom. Med pixelgräs?  Jag blir tokig. Jag saknar dom redan.


lördag förmiddag

Nu ska jag bada i poolen, spela lite Super Smash Brawl med brorsan, kanske rita lite och sen försöka locka hit någon som kan hålla mig sällskap när resten av familjen beger sig till mjölby för att umgås lite med släkten. Dom skulle visst äta lite och spela kubb men jag kände att jag behövde vara hemma en stund efter att ha jobbat inatt. Plus att jag förmodligen smittrar och ser förjävlig ut. Dom hade nog portat mig i alla fall innan jag sprider mina virus omkring mig.

Ett poäng till mig för att jag är fruktansvärt duktig på att uppdatera just nu. Hurra.  

duschen (fantasin när det gäller rubriker är ofattbar)

Okej. Hårt arbetande kvinna 19 gick upp klockan 03.00 och sitter nu klockan 04.05 framför datorn vaken och allderles nyduschad. Vem kunde tro det. Okej, min kropp protesterade ganska aggresivt när väckarklockan ringde ( efter hela två timmars underbar sömn ) men den lydde mig i alla fall tillräckligt mycket för att jag skulle kunna ta mig ner till badrummet och duschen.
Tacka vet jag min vän duschen. Denna överjordiska mirakeluppfinning. Det känns som man går och ställer sig i en stril ström av koffein som lixom absorberas av huden. Man blir tvärpigg. Eller ja, jag blir i vilket fall. Det där funkar ju inte riktigt för alla. Jag har en kompis som stog i duschen ett antal gånger med vattnet rinnandes och bara väntade på pigghetsmiraklet, men det kom aldrig. Så hon gav upp efter ett tag och duschar numera alltid på kvällarna innan hon sover.
Ibland önskar jag att jag kunde göra så jag med. Att göra det på morgonen tar bort förbannat mycket sovatid, plus att det ju är underbart att lägga sig nytvättad. O andra sidan så blir mitt hår bortom all räddning om jag gör så. Och så kommer jag ju aldrig över det där zombiestadiet om jag inte får min morgondusch (ordet dusch har förekommit mycket ofta i detta inlägg, men jag kommer inte på en enda synonym så jag har inget val. Kommer du på något så var inte rädd att dela med dig.) 
Roligast är dock hur min kropp/kordination upphör totalt att försvinna när jag går upp ur sängen innan klockan elva. Armarna och benen rör sig inte riktigt som dom borde lixom. Min hjärna vill att dom ska röra sig åt ett visst håll och till en början så brukar kroppsdelarna hålla med, men någon stans där på vägen byter dom tvärt åsikt vilket brukar resultera i att jag går in i dörrkarmar och liknande. Idag var det handen som jag råkade drämma in i hantaget på garderobsdörren när jag skulle rafsa åt mig lite underkläder. Det är en liten konstig bula där nu. Inte så charmigt.

Nu har jag suttit här länge nog. Eftersom min hals håller på att ta kål på mig så borde jag leta reda på en halstablett innan det bär iväg. Eller bromexin, det vore gott ( ja jag har ett ganska osundt  förhållande till bromexin men det smakar mint, okej?)

Ha en bra dag och allt sånt.


narnia ikväller

Okej, jag har varit dålig på att uppdatera dom senaste dagarna. Men jag är en hårt arbetande kvinna och tiden räcker inte till ibland. Kan jag ju skylla på iallafall.
Ikväll ska jag se nya narniafilmen. Prins Caspian ser het ut så det lär nog bli bra. Jag kan ju återkomma senare med summering av filmen hehe. Men nu måste jag duscha om jag ska hinna till jobbet. ciao.

RSS 2.0