so much for my happy ending
Jag gillar hjortar okej. Starkt. Den perfekta presenten till mig vore en tam hjort. Så nu vet ni. Jag fyller ju 20 i Januari så ni har gott om tid på er att fånga in en och göra den van vid mänsklig kontakt. Helst en kronhjort eller så. Med fina hort. En killhjort alltså. För jag tror inte att tjejhjortarna har horn faktiskt.
Som pricken över i:et så hittade jag en video med en ledsen hjort igår när jag skummade runt lite på youtube. Skit i att musiken till är mer eller mindre kass, det är inte den ni ska bry er om utan det hornprydda lilla kreaturet som kutar omkring.
När vi ändå är inne på hjortspåret så fixade jag ett nytt bankkort här om dagen. Mitt gamla orsakade stor pinsamhet ibland eftersom magnetremsan vägrade funka imellanåt. (typ fyra gånger har jag stått med fyllda matkassar utan att kunna betala. Kortet hatar mig). Plus att det inte har gått att betala på internet med mitt gamla kort. Helt värdelöst när man hittar fräna grejer som bara går att beställa via internet. Typiskt.
Hur som helst så kom jag fram till att det var klart värt 130:- för att få ett lite orginellare kort. Eget kortmotiv alltså. Funderade först på en egobild av mig, men det kändes lite väl narcissiskt faktiskt. Tillochmed för att vara jag.
Sen kom jag fram till att jag kunde ha Johnny Depp eller någon på. Sen kom jag på att det vore lite väl pinsamt det med.
Plus att kortet skulle bli helt nerdreglat. Inte så bra. Plus att Elin kom på att: "men tänk om du möter Johnny Depp i bankomatkön och han ser att du är på hans bankkort, fatta vad pinsamt".
Jag har en känsla av att Elin inte hängde med så bra på de mattelektioner som handlade om sannolikhetslära.
Efter mycket velande fram och tillbaka så blev det tillslut en hjort på kortet. Den hjortbilden jag har gjort själv. Som är klottrad över hela den här bloggen. Jag får kortet om ungefär en vecka. Då får jag se hur fint det blir. Jag kommer vara kär i mitt bankkort, men det kan jag ta.
Ett hål i huvudet?
Hjälp. Hjälp. Hjälp!
Och jag som trodde att det nästan var omöjligt för svensk tv att sjunka lägre. Det var innan jag såg reklamen på 6an nyss. Vi har alltså köpt programidén till ett hål i väggen, det helsjuka japanska program som man sitter och garvar och skäms om vartannat åt på youtube. Ni vet det där när spinkiga japaner iklädda rosa hockeyhjälm och aluminfoliedräkter ska försöka klämma sig in igenom hål i en vägg, som kommer farandes mot dem. Missar man hålet ramlar man i vattnet (kan vara ett framtida ordspråk) och åker ut ur tävlingen.
Hoppas att man får äckligt mycket pengar om man vinner. Annars är det oerhört pinsamt att folk faktiskt deltar i det där.
Jag blir knäpp på sånna där program. Okej, jag erkänner, även jag har suttit och vrålgarvat åt klippen på youtube. Men man vet ju att man skrattar åt helt fel andledning, blir underhålld på någon annans bekostnad. Kul med ett program som får hela världen att tänka "oh dessa knäppa japaner och deras knäppa program" inte alls diskriminerande. Det är ju pinsamt.
Och vad är grejen med dräkterna? jag förstår inte. Gör aluminumen folket mer hala så att dom lättare glider igenom hålen? Bländar utstyrseln motståndarna? Plasthjälmen då? för att göra det hela ännu mer förnedrande lixom.
Varför satsar inte Sverige på att göra en bra, genomtänkt serie istället. Hur längesedan är det inte vi hade en sådan? Nya tider var väl den senaste lixom. Och den var ju inte mycket att hurra för.
Ge mig något som man blir beroende av. Något spännande. En sån där serie som gör att man nästan hoppar över att äta för att hinna se. En sån där serie som gör att man får ett litet avbrott från vardagen. Major Eskapism. Det är ju det folk är ute efter när dom sätter sig framför tvn på kvällarna. Något som är relativt lättfattat men som ändå har en vettig handling. Något som får folk att slippa tänka på jobb, relationer osv osv.
Fler och fler folk börjar överge tvn totalt. Alltså, en lite vettigare tv-tablå tack snälla. Annars kommer tvn att dra sin sista suck och försvinna, för alltid.
tacochipsmissbrukare
Imorgon ska jag jobba. Söndagsturen. 40mils-turen. Äsch jag ska inte klaga. Tiden går ganska fort och jag tycker ju om att köra. Och att jobba för den delen. Jag känner mig så nyttig då hehe.
Nu ska jag krypa ner under duntäcket och bara mysa. Ska bara äta upp mina popcorn först. Popcornsmulor i sängen är ju därimot inte mysigt överhuvudtaget. Det blir film med, bara så ni vet.
natt
spring hästen,spring
Oh herre. Vid vårat hus, jämsmed vägen, så finns det en gigantisk hage där det kutar omkring ett tiotal helmysiga hästar. Jag har hälsat på dom ett par gånger.
Hur som helst. När jag var på väg tillbaka hem joggandes så kom hästarna kutandes när jag var i början av deras hage. Så jag väntade in dom lite och sen började jag springa som bara fanken, Och dom sprang med mig, bredvid mig, hela vägen tills hagen tog slut (vilket är en bit vill jag lova) :D
Det var hur häftigt som helst. Verkligen. Och det är helt omöjligt att förklara utan att det låter lite svagt sinnessjukt känner jag :P
Hur som helst så resulterade kutandet med hästarna i värsta mastodont adrenalinkicken. Måste vara något nerärvt från tiden när vi kubbade omkring med vildhästarna. Eller något.
Tack o lov fick jag en chans att lugna ner mig lite när jag klappade dom små djuren sen innan jag sprang den sista biten hem. Jag hade nog fanken kunnat lyfta en häst om jag hade prövat då. Så himla impregnerad med adrenalin var jag.
spring spring
Jag ska skärpa mig..om jag orkar. Nu ska jag ut och springa ett litet tag. Börjar känna mig lite som barbapappa nu i slutet av sommaren. Plus att jag och Lollisen bokade den oerhört efterlängtade Greklandsresan igår, Man måste ju se bikinifräsh ut lixom. Ja jag vet, jag är lite ytlig. Sån är jag,
Kefalonia blir det för övrigt. Vi bor i en liten stad/by som heter Lassi. Lägenhetshotellet verkar jättefräsht och har en liten pool med bar till och med. Det trodde vi aldrig för dom pengarna :)
Chansen finns dessutom att vi får se delfiner och havssköldpaddor. Bara det lixom! :D
Min lilla älskade Nikon ska naturligtvis med. Så vem vet det kanske dyker upp ett par bilder här sen. Sjuuukt spännande eller hur? :P
empty like a freakin empty paperbag. okey?
Vad som är om möjligt ännu sorgligare är att inte någon av dom där 52 900 träffarna verkar kunna förklara, varken vart känslan kommer ifrån, eller hur fanken man blir av med den.
Man tycker ju att det borde finnas någon som vet. Någon som har listat ut det. Med tanke på att det är så många, som känner sig tomma. Inombords.
Jag menar, det är ändå bland det mest frustrerande man kan känna sig. Man vet lixom inte vart man ska ta vägen. Man känner ingenting. Man är inte glad, man är inte ledsen. Det känns egentligen knappt som att man existerar överhuvudtaget. Som att man är ett litet urholkat skal som bara råkar röra på sig och ta sig fram lite här och där.
Man hankar sig fram utan engagemang. Tvingar sig själv att le, prata och uppföra sig som en vanlig människa, när man känner sig så långt bort i från att vara människa som man bara kan komma. Som ett ting känner man sig. Som en förbannad sak.
Det värsta är att man knappt vet orsaken till varför man känner sig så förbannat bottenlöst tom. Hade man vetat det så hade man ju kunnat göra något åt det lixom. Det är därför det är så mycket bättre att vara arg eller ledsen. Då känner man iallafall. Vet att man finns.
Nu känns det mest som att man vill ställa sig någon stans och bara skrika. Skrika för att man inte vet vad man ska göra, för att man inte vet hur man ska göra för att få bort känslan. Ingenting hjälper ju. Jag blir galen.
not foxy at all
Jag blev för fan precis jagad av en jävla skabbräv. På riktigt. Jag skämtar helt seriöst inte. Det kan varit det läskigaste jag varit med om i mitt 19åriga liv. Helvete. Hur i hela världen ska jag kunna somna nu? Äcklet kanske står här utanför. Fan. Och jag som redan var lite uppriven. Jag dör.
Okej, så när jag sitter här och skriver så hör jag hur fåren börjar bräka ganska desperat i sin hage. Då slår det mig. Shit lammen!!, det traskar ju omkring en galen skabbräv därute som bara letar efter mumsiga lättfångade små lamm att sluka. Så jag kastar mig ner från barstolen ( ganska långt till backen därifrån faktiskt) och kutar in till pappa, ruskar honom vaken och viskar hysteriskt:
- Pappa det är förihelvete en galen skabbräv därute, han jagade mig ifrån bilen och nu vill han käka upp fåren. Pappa vi måste rädda lammen!
Pappan svarar mycket sömnigt:
- Oj då det är nog Jupiter, varav han sätter sig upp i sängen.
- Eh vadå Jupiter?! ( stina gör en mycket förbryllad min och undrar om vi har börjat döpa skabbrävarna i byn, eller om pappa Johan kanske inte är vaken trots allt) - Men pappa förstår du inte? det är en skabbräv därute som vill äta våra lamm, vi måste skynda oss att döda den eller något! ( stina är även mycket frusterad och uppstressad, och är nära att slita upp pappan ur sängen)
Sen visar det sig alltså efter en kort förklaring att skabbräven tydligen inte är någon skabbräv utan en jävla bortsprungen nakenhund! Vid namn Jupiter!
Ett par människor som bor en bit härifrån har tydligen varit här medan jag var hos Jon och bad oss höra av oss om vi upptäckte hunden, vilket jag då alltså helt har missat.
Faktumet att jag inte såg att det var en nakenhund kan jag förklara med att det var mörkt ute, att jag redan var rejält uppstressad och för att nakenhundar faktiskt ser väldigt mycket ut som skabbrävar. Faktiskt. Så så konstigt är det inte, okej.
Sen gick, hur som helst, pappa och jag omkring i trädgården och ropade Jupiter och Juppe så det ekade mellan ladugårdarna. Vi ville ju naturligtvis försöka locka fram hunden ( Pappa så att han kunde lämna tillbaka den till sin ägare, och jag av mindre nobla skäl. Jag menar, hunden höll på att skrämma ihjäl mig, är det inte okej att strypa den lite då?)
Jaja, hunden har ännu inte kommit till rätta och jag kan inte sova för all trauma. Lyckat.
djur i par, kom till mig
OH HERRE!!!
Det finns inget slut på detta regnande. Det kommer bara mer och mer och öser ner värre och värre. Slutar det inte snart så kommer jag få simma till jobbet på onsdag.
the next Noa
Jag har dessutom fått tre lustiga sms under dagen. Vem från mobilnummer 000 skickar mig sms som jag inte kan läsa? Och vem i hela fridens namn har nummer 000 lixom? Jag blir ju frustrerad.
Sen håller jag på att bli knäpp på min bror och Lasse. Dom håller på och bråkar (alltså mer busar än dogfight) i en decibel som jag trodde var omöjlig att nå med de mänskliga stämbanden. Precis utanför min dörr. Försök följa med i ett otextat Scrubsavsnitt genom att läsa på läpparna lixom. Näst intill hopplöst.
O herre, så började det regna ännu mer. Helt otroligt. Vart kommer allt vatten ifrån? Vattennivån i haven runt om Sverige måste ju ha sänkts drastiskt. Snart ligger fiskarna och kippar efter luft på havsbotten. Typ.
Jag ger snart upp och går o lägger mig, eller börjar kanske bygga på en ark. Det här är ju för deprimerande. Vart är min choklad?
