stina

Woho! Min väska väger bara 8,6 kilo. Jag får ha med mej 15,och då är inte dom 10 kg i handbagaget medräknade. Och så säger dom att jag är fåfäng. Pyttsan.

Jag tänkte bara upplysa er om att jag har ny fräsh design här. I fall ingen lade märke till det. Viktiga grejer det här.
Snett som tusan är det med och det ska fixas, jag lovar. Hinner bara inte göra det just nu eftersom jag har hundrafemtio andra saker att göra innan vi åker till flygplatsen inatt. London. Gissa om jag är glad.
Vet bara inte hur jag ska hinna göra allt som ska göras. Finns det ingen vänlig själ som har en liten tomtenisse eller något att låna ut?
Ni skulle se min packlista. Den är humor.

Te precor dulcissime supplex är latin föresten, och bättre citat kunde jag inte valt. Det sammanfattar hela bloggens innehåll på ett ytterst moget och genuint bra sätt. Jag kan inte klaga. Och inte ni heller.

You know you love me/ xoxo stina

Det här är en sån där typisk tidpunkt då jag känner mej oerhört övergiven. Vart är alla. Sover dom.
Klockan är bara 23 men känns som 03, minst. Egentligen vill jag bara krypa ner under täcket och låssas som att det inte spelar någon roll att jag känner mej lite ensam. Som om det funkar. Känner jag mej själv väl så kommer det bara få mej att känna mej värre. Därför sitter jag här.

Skulle ha velat vara hos Vickan nu. Det hade varit mysigt. Vi hade nog behövt det båda två. Vräkt i oss choklad och tittat på måbrafilmer. Men så blir det världens kaos hos mormor & morfar, släktfajt och grejer som drar ut en massa på tiden. Ytterst typiskt.
O andra sidan så fick jag en bra pratstund med min bror. Vi satt i ett mörkt sovrum i ett par timmar och bara pratade medan vi väntade på att allt skulle lugna ner sig lite. Och jag behövde med lugnas ner. När jag börjar skälla på saker som jag anser vara orättvisa så har jag svårt att sluta. Troligen leder det till min död.
Älskar min släkt men ibland blir det inte helt bra när vi ses.
Händer ytterst sällan att det blir så här men när det gör är det jobbigt.

Nu ska jag nog försöka slita min broder från WoW så att han kan titta på två tornen extended med mej eller liknande. Det kan ta ett tag, han sitter klistrad som en fluga i sirap mot skärmen. Eller något.

puss och nattis

Jag har kommit på att jag inte använder den här bloggen som jag borde. Man borde ju skriva lite om vad som hänt under dagen. Det är bara ett litet problem. Så fort jag kommer innanför dörren här hemma så glömmer jag totalt bort allt som hänt under dagen.
Det är som en konstig sjukdom. Områdesglömska lixom.
Jag sitter liksom hela bilresan hem och funderar på dagen och sen så fort jag öppnar dörren så poff är det bara borta.

Det är ungefär som när jag har bestämt mej för att gå ner ett par kilo eller liknande.
Jag kommer ihåg att jag har det löftet med mej själv i ungefär tio minuter. Sen vaknar magen till liv och styr mina fötter mot skafferiet. Seriöst. Dom går av sig själva. Jag är som i trans.
Jag vaknar plötsligt till och inser att jag har en massa salta kex i munnen, och i händerna, men har ingen aning om hur dom hamnade där. Senaste minnet man har är att man tog av sig skorna. typ. 

Jag är skadad. Och skitzofren. Men det får jag skriva om i ett annat inlägg.

ciao

Hört i matsalen

Tjej~19: Oh nej!
Tomaterna är för kalla! Det går ju inte att tugga på dom!


Och det, kära läsare, var dagens I-landsproblem.

Vi ska vara glada att vi har tomater. Eller iallafall gurka. Tomater är ganska äckliga ändå.

Jag kände mej pepp på träning nyss och stallde (ja det heter så i östergötland) mej på mammas träningsmaskin. Efter tio minuters frenetiskt trampande så märkte jag att det inte var en speciellt bra idé. Jag glömde nämligen bort att träning med förkyldning kombinerat med astma inte är att rekomendera. Det låter som att det sitter en sparv i halsen på mej, den bara piper. Som en galning, Inget diskret pipande heller.

Nu kommer jag till bevis på omåttlig intelligens två. Jag klev av maskinen eftersom jag inte kunde andas och övergick till situps och annat som kompensation. Det var inte heller en bra idé. Att träna mer när halsen piper gjorde inte saken bättre, snarare tvärt om. Dessutom har jag tappat bort bricanylen. Hurra.

Jag lägger nog med andra ord ner träningen tills min hals har återhämtat sig. Typiskt smart av mej.

Jag erkänner. Jag är inte så pepp den här veckan. Den är inte precis fylld av glädjeämnen direk om man uttrycker det lite milt.

För övrigt hade jag en mycket trevlig helg. Det var roligare att vara lägerledare än lägerdeltagare upptäckte jag. Kanske beror på att jag är lite bossig. Det är ju skönt att få bestämma och köra lite med folk, speciellt om dom käftar tillbaka lite, det gillar jag. Och jag var omtyckt, tror jag. Omtyckt är alltid trevligt att vara.

Nu ska jag gå och lägga mej. Känner mej inte helt nöjd med dagens prestationer.
Kemiläxan är inte gjord vilket är ett stort misstag. Om någon slår upp tidningen imorgon och möts av rubriken: 19 -årig kvinna mördad av galen holländare, så är det jag. Nittonåringen alltså, inte holländaren.
Jag har sparat religionsläxan till lunchrasten imorgon, vilket inte heller är helt bra.
Spindeln som har bosatt sig bland linnena i min garderob vägrar flytta ut vilket gör att jag knappt vågar gå in där.
Gympaprovet är på onsdag och jag har inte läst en enda gång än.
Jag åt en hel påse M&M's idag, typiskt osundt.
Klockan är 23:45 och jag har inte gått o lagt mej än fast jag lovade mej själv att göra det ganska tidigt.

Snacka om dålig framförhållning. Listan kan göras oändlig.

Natt

Det är en mygga i mitt rum och pappa grillade idag. Och så var det mer än fem plusgrader. Och mamma hittade ett par tussilagos. Kan det vara sommaren? säg att det är sommaren för jag behöver den.

Jodå, deppstina är tillbaka. På allvar. Vi får se hur lång tid det tar den här gången för att komma tillbaka i ett något sånär normalt tillstånd igen. Alltså varken lycklig eller olycklig. Jag gissar att det tar längretid än förra gången, men jag kan ha fel. Det beror på vad som händer.
Och jag skäms. Skäms över att vara deppig när jag har så många anledningar till att vara glad. Jag är aldrig nöjd.
Jag önskar att jag hade fötts till en sån där överpositiv människa som tar vara på livet.
Min kropp fungerar som den ska. Jag har en asbra familj. Jag har gott om bra vänner som står mej nära och närmre. Jag har pengar.

Dumma kvinna var glad.