Internetcafe i Lassi
meen, skulle mest meddela att jag lever. Vi ska strax ata. Pa Ill Gabbiano. Asagod mat. Vi hungrar snart ihjal.
Puss o hej.
tick tack
Fick just ett sms. Planet är försenat med två timmar. Vi åker samma tid vi hade lanerat från början iallafall. Bättre att vara tidig och vänta liksom. Och mer tid i taxfreen mehehe. M&M's är ett måste på planet.
Jag är färdigpackad. Tror jag. Fick dock be mamma om hjälp med att tala om vad jag kunde skippa att ha med mig när jag hade vägt väskorna förut. 14,8 kg är att balansera lite väl nära gränsen när väskan får väga högst 15 liksom. Och handbagaget vägde 5 kg, som det får göra. Fick plocka ut lite grejer där med.
Höjdpunkten var i lördags när jag började packa och insåg efter lite räknande att jag hade packat ner 16 linnen. För 14 dagar. Bra tänkt där haha. Mig i ett nötskal.
Nu ska jag rita igen. Och försöka andas lite. NERVÖS.
schnee
Jag är jättejättejulgodissugen (oj vilket ord) just nu. Ge mig knäck, 4minuterscola och polkagrisar. Gärna glögg och Lussekatter också när vi ändå är i farten. Och snö. Massor snö. Magisk snö. Som inte smälter i första taget, inte blir missfärgat av avgaser och smuts, behåller kramsnökonsistensen i all evinerlighet och som gnistrar på kvällen. Ge mig jul helt enkelt. Ska det vara så här kallt och uschligt så kan det lika gärna vara snö och grejer liksom.
Jag vill åka pulka och få snö innanför jackan. Jag vill bränna tungan på varm choklad i en snöhög någonstans. Jag vill göra en urful snögubbe med min bror. Jag vill mysa under duntäcket i mitt rum, med tända ljus och någon som jag tycker om. Jag vill ganska mycket faktiskt.
Men först vill jag åka till Grekland med min Lovisa och bara vara jätteledig och jätteglad. Men när jag kommer hem vill jag att det ska vara snö överallt okej? det kan väl inte vara för mycket begärt liksom.
Them songs in my mind
Alltså. The Crow & The Butterfly är den klart bästa låt jag hört på flera år. Den känns. I hela kroppen. Som att något håller på att ta sig ut genom bröstet. Med klor. Fast på ett skönt sätt.
Det var så grymt längesedan jag hörde en låt som påverkar mig på det sättet. Tror att senaste gången var i mellanstadiet någongång faktiskt. Lyssna på den. Seriöst. Det är Shinedown som har gjort den. Den borde föresten ligge på lastfm listan till vänster för jag lyssnar på den ungefär konstant.
På tal om låtar så har jag kommit på att jag undermedvetet tilldelar alla killar som jag har gillat en egen låt. Jag kom och tänka på det igår när jag lyssnade på just The Crow & The Butterfly. Till låten medföljer ett slags bildspel som jag inte har makten över. Det flashar bilder som in i skogen i en abnorm hastighet. Eller, bilder kanske är fel ordval. Snarare små videoklipp lixom. Av stunder och händelser som har betytt något. Med en speciell person alltså.
Det var då jag kom på att jag har fler sådana låtar. Jag kan inte lyssna på vissa låtar utan att få ett sån där rush med videoklipp kastat i ansiktet samtidigt.
Ta Someone new med Eskobar feat Nova till exempel. Gudars, med den låten kommer världens känslostorm. Också på grund av en kille. Jag kan inte lyssna på den ibland utan att gråta. Även fast jag är helt över killen, så över som det bara går att vara. Det är som en känsloflashback med bildspel på köpet ungefär. Höjdpunkten var när jag jobbade vid ett tillfälle och låten spelades på radion i bilen jag åkte i. Mascara i lodräta streck på hela ansiktet. Då kände jag mig urpatetisk.
Samson med Regina Spektor är en annan. Den är viktig. Det är en av låtarna som inte ger en direkt dålig känsloflashback. Undermedvetet tillägnad min högstadiecrush. Minns att jag lyssnade på den när jag släppte taget om honom. Förmodligen därför.
A Touch of Blessing med Evergray. Oh my. Den låten. Den kvällen. Den grabben.
Och så The Crow & The Butterfly naturligtvis. Den flashbacken är egentligen inte heller dålig. Den är lättnad lixom. Som att stå ute i mörkret med utsträckta armar med regn som landar i ansiktet. På ett bra sätt.
Shinedown - The Crow & The Butterfly
Just like a crow chasing the butterfly
dandelions lost in the summer sky
When you and I were getting high as outer space,
I never thought you'd slip away
I guess I was just a little too late..
Hiro hallå?
Allt går så sjukt snabbt. Det är fredag idag. Vilket innebär att det är måndag om tre dagar. TRE DAGAR! hjälp.
Hur ska jag hinna fixa allt. Måndag är typ enda dagen för annars jobbar jag ju. men det känns lite väl panikigt. Samma dag man åker liksom. Bådar inte gott för fem öre. Fast o andra sidan. Det viktigaste brukar man ju få med sig. Typ pass,mobil,biljetter och pengar. Sen klarar man sig ju, egentligen. Bara man har tillräckligt med pengar vill säga.
Gudars. Det är ingen som anmäler sig frivilligt att vara min packniningsslav? Det enda jag kräver är att du inte är kleptoman och att du har redigt flinka fingrar. Det är mycket som ska packas. Att vara scout är ett plus, dom är bra på att packa har jag hört. Äh usch, nu ska jag sätta på en till tvätt innan jag beger mig till jobbet.
ciao
Walk out of my life and I wont try to get you back..not this time. I'm finally free.
Kom hem för en halvtimme sen ungefär. Är glad att jag lyssnade på mig själv och verkligen försökte att ses en gång till. Allt känns så grymt mycket bättre nu. Okej, det finns vissa frågor som jag önskar att jag hade vettiga svar på, men förvirrad är ju typ mitt grundtillstånd, så att känna annorluna vore nog lite för mycket begärt.
Det är säkert en stor lättnad för folket som bryr sig om mig. Jag har varit lite svår att hantera nu en period tror jag. Mindre stark än vad jag brukar och mer trasig. Jag har liksom gömt mig lite inom mig själv. Fräst. Frusit. Hållt alla borta. Av omtanke faktiskt, jag har en tendens att snäsa sönder folk när jag känner mig liten och sårad. Men nu är Stina tillbaka. Stark och självsäker, så ofta som det är möjligt iallafall. Jag är redo att ta mig an min omgivning igen.
Min bror ska få tillbaka sin syster. Min pappa ska få tillbaka sin humortvilling. Min mamma ska få tillbaka sin galet pratglada dotter. Mina vänner ska få tillbaka deras lite knäppa kompis. Jag har fått tillbaka mig själv. Oh gud vad jag har saknat mig själv. Hur konstigt det än låter.
Om tre dagar åker jag till Grekland. Hurra och hjälp. Det är tur att man har typ världens bästa ressällskap ( säger jag nu ja, vi får se om en vecka när vi är färdiga att slita varandra i stycken och tvångsmata varandra med thatziki).
Sen när jag kommer hem ska jag ta tag i mitt liv. På allvar nu. Bestämma vad jag vill plugga till. Vill jag göra en insats i samhället och bli polis eller vill jag utveckla spelvärlden. Eller vill jag göra något helt annat.
nattis
give me that child. pronto
Plus att det är ungefär världens mest tacksamma jobb egentligen, att jobba med små barn. Dom blir så glada när man bryr sig. Leker med dom. Och man får alltid något tillbaka. Och man känner sig hyperbehövd och älskad. Som att man faktiskt gör någon nytta. Det var jättebra för mig. Att jobba där. Jag blev som en helt ny människa. Mer hel och mindre trasig. Mindre trasig än vad jag har varit på ett bra tag nu faktiskt.
För det andra förstår jag inte varför en massa upptagna killar dras till mig hela tiden. Varför attraherar jag inga singelkillar för. Det är ju helt sjukt. Hjälp.
För det tredje har jag kommit på att gjorde ett stoort misstag. Att jag inte försökte tillräckligt. Att jag inte förstog förren det var borta. Så himla typiskt mig. Nu är det försent. Så försent det bara kan bli troligen. Jaja det är bara att ge sig in i the game igen, när jag orkar.
För det fjärde så började oljelampan lysa i jobbarbilen idag. Hur läskigt som helst men tanke på att jag verkligen inte hade tid att bli stående någonstans. Men nu har jag lärt mig att kolla oljan. Hur bra som helst. Mekarkvinnan det är jag.
För det femte så är det bara nio dagar kvar tills jag och Lollo beger oss till Kefalonia. Det är både underbart och skrämmande. Mest skrämmande för att det är så mycket kvar att göra på så lite tid. Huga.
Gudars
poing poing
ho ä i farta hela tia (som vi säger i östergötland)
Igår ställde jag väckarklockan på elva eftersom mamma skulle vara borta hela förmiddagen, så jag kunde sova hur länge jag ville ( mamma har ju brutit benet och behöver hjälp att fixa frukost osv). Men typiskt nog så vaknade jag en timme tidigare än planerat. Dumma kropp.
Jag sprang tre kilometer, klappade på hästarna, duschade, slängde i mig en banan, hämtade mamma, kom hem, jagade två får som hade rymt, konverserade som en duktig social tonåring med min kära familj och mormor & morfar som var på besök, gjorde fika och nu sitter jag här. Ska nog satsa på att vara kreativ ett tag, kanske titta på en film och rita, innan pappa kommer hem och morfar kommer tillbaka. Dom ska sortera fåren, alltså skilja fåren från lammen osv. Det lär ju bli så att jag måste vara med och vakta dom små uschlingarna så jag kan lika gärna passa på att slappa så mycket som det går. Panikiga får är inte att leka med vill jag lova.
Jag känner mig barnsligt stolt över min dag faktiskt. Klockan är bara fyra men det känns som att jag har varit i farten sedan sju. Imorgon ska jag jobba, 08-14, på ett dagis. Dom behövde lite extrafolk. Jag är lite nervös faktiskt. Okej, jag har aldrig haft större problem med barn. Dom brukar gilla mig, peppar peppar. Men tänk om dom inte gör det. Tänk om jag skrämmer dom. Tänk om dom hatar mig. Gosh.
Jaja det får lösa sig. Hakuna matata, hakuna matata, hakuna matata.
