stina

Om man söker på tom inombords på google så för man fram exakt 52 900 träffar. Det är ju sorgligt.
Vad som är om möjligt ännu sorgligare är att inte någon av dom där 52 900 träffarna verkar kunna förklara, varken vart känslan kommer ifrån, eller hur fanken man blir av med den.

Man tycker ju att det borde finnas någon som vet. Någon som har listat ut det. Med tanke på att det är så många, som känner sig tomma. Inombords.

Jag menar, det är ändå bland det mest frustrerande man kan känna sig. Man vet lixom inte vart man ska ta vägen. Man känner ingenting. Man är inte glad, man är inte ledsen. Det känns egentligen knappt som att man existerar överhuvudtaget. Som att man är ett litet urholkat skal som bara råkar röra på sig och ta sig fram lite här och där.
Man hankar sig fram utan engagemang. Tvingar sig själv att le, prata och uppföra sig som en vanlig människa, när man känner sig så långt bort i från att vara människa som man bara kan komma. Som ett ting känner man sig. Som en förbannad sak.
Det värsta är att man knappt vet orsaken till varför man känner sig så förbannat bottenlöst tom. Hade man vetat det så hade man ju kunnat göra något åt det lixom. Det är därför det är så mycket bättre att vara arg eller ledsen. Då känner man iallafall. Vet att man finns.

Nu känns det mest som att man vill ställa sig någon stans och bara skrika. Skrika för att man inte vet vad man ska göra, för att man inte vet hur man ska göra för att få bort känslan. Ingenting hjälper ju. Jag blir galen.