mer rädslor

Idag kom jag på en till sak som jag är rädd för. Att tända lampan i omklädningsrummet på jobbet.

Låt mig måla upp ett litet scenario för er.

Klockan är 21.30. Det är vintertid och mörkt som i en..öh..öh...något som är mycket mörkt hur som helst. Jag kommer tillbaka till jobbet efter en hård arbetsdag i kylan (vi låtsas inte om att jag har suttit i en varm bil en tredjedel av tiden).
Jag har just blåst in bilnycklarna och ska ta mig till omklädningsrummet för att byta jacka, skor och använda toaletten (Man hinner inte använda någon toalett medan man jobbar. Prova någongång att inte gå på toa på 8 timmar. Urkul.)
Hur som helst. Jag har just tagit mig genom den mörka lagerlokalen samt korridoren som leder till mitt mål och nu står jag i dörröppningen och famlar efter lampknappen. Jag trycker på den. Det tar två sekunder, sen börjar lampan reagera. Det är en sån där energisnål lampa som lixom flimmrar igång i ett frenetisk tempo. *blink* ljust *blink* mörkt *blink* ljust. 
Rädslan slår igång och jag är helt övertygad om att i nästa ljusflimmer så kommer det stå någon framför mig som har lixom krupit fram ur mörkret. Tänk japansk skräckfilm. Tänk närmare bestämt The Grudge.
Under de tjugo sekunder som det tar för lampan att blinka färdigt för att sedan stanna i lixom upplyst läge så står jag och håller andan, samt försöker stå emot impulsen att blunda. Varje gång.  

Sen när man har tagit sig igenom den pärsen så väntar lampan inne på toaletten. Behöver jag nämna att den är precis likadan och att det därinne dessutom finns ett läskigt duschdraperi. Ushalingen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0