stina

Min syn är verkligen pissdålig. Det händer att jag är precis på gränsen att somna bara för att jag inte orkar koncentrera mig tillräckligt länge på det jag tittar på. Ganska otäckt om man tänker efter. Så det vill jag helst inte göra.

Jag gjorde ett lite halvtattigt test i bilen på jobbet idag. Ni vet sådär när man blundar med ena ögat osv. Inte tillförlitligt precis, men jag kan avslöja att när jag har ena ögat stängt så känns det som att jag tittar genom ett tunt tunt lager bomull. Fuck. Det är inte panikdåligt lixom men jag känner att jag nog borde gå till optikern.

Det finns bara två problem. Ett, jag har någon konstig obefogad rädsla för yrkesmänniskor som kan tala om att det är något fel på mig. Doktorer samt optiker hör alltså till den kategorin. Inte tandläkare dock. Än så länge.

Två, jag ser urdum ut i glasögon. Alltså, jag lovar. Den där myten om att man skulle se intelligentare ut i glasögon funkar lixom motsatt på mig. Okej, så jag kan väl ha linser. Men sista mötet med en lins slutade i katastrof.

Mamma har linser. När hon en gång skulle kasta dom färdiganvända, så kom jag på den brilljanta idén att jag skulle testa om jag också kunde lyckas pilla in linsen i ögat. Det ser ju inte svårt ut. Faktiskt.
Well. Själva in-i-ögat-delen gick hur bra som helst, det var problemet när man ska få ut den som jag inte hade räknat med. Till saken hör att mamma ser ganska väldigt dåligt jämfört med mig. Så där famlade jag omkring. Panikslagen med rinnande ögon och vevande armar, med en lins i ögat som gjorde att jag blev yr och såg dubbelt. Försök själva pilla ut en plastbit ur ögat när man ser fyra ögon i spegeln och inte har en aning om vilket som är det rätta. Hurra.

Det blir inte ett besök hos optikern helt enkelt. Det är inte värt det.