regn och rädslor
Nej men seriöst. Nu får jag väl ändå ge mig. Nu har jag ju inte skrivit på jättelänge. Och jag som skulle skärpa mig lite. Attans.
Det är inte så att inget händer alltså. Det händer grejer konstant, det är bara det att jag glömmer det så fort jag kommer hem på grund av mitt guldfisklika minne. Jag är så glömsk att jag ibland blir lite rädd för mig själv faktiskt.
Något annat som jag har upptäckt att jag är rädd för är för snabba vindrutetorkare. Eller rädd är väl fel ord kanske, men jag har märkt att jag blir oerhört stressad av ett par för snabba vindrutetorkare.
Men jag menar, vad är det för fel på dagens bilindustri. Varför kan man inte fixa lite mer lagom snabbhetsgrader på torkarna. Jag fattar inte.
Det finns ungefär tre steg:
Steg ett, då vindrutetorkarna rör på sig ungefär en gång i halvtimmen. Om det bara regnar lite så brukar det sluta med att man får sitta och bläppa till själv på spaken när man tycker att det är dags, för när halvtimmen äntligen har gått och dom faktiskt rör på sig så har man redan kört på något som doldes av vattenmassorna på vindrutan. Och om man sätter på steg två som jag nämner mer om nedan, så är den allderles för snabb och orsakar gnissel och grejer på rutan. Ytterst obehagligt.
Nästa steg, steg två är den enda snabbhetsnivån som faktiskt fungerar i ett vanligt regnväder. Den brukar ha en lagom takt om det regnar lagom mycket. Men gud förbjude om det börjar regna lite mer än marginellt okej, då skiter sig systemet totalt och man känner sig tvingad att sätta på det fruktade steg tre.
Steg tre är vansinnigt. Vindrutetorkarna flänger fram och tillbaka över rutan i en oerhörd hastighet och skvätter vatten runt sig. Jag sitter där bakom ratten. jättestressad och lite nervös för det känns verkligen som att dom hela tiden ökar takten, och bara väntar på att dom helt plötsligt ska tappa fästet från bilen av hastigheten och fara ut i geografin.
Behöver jag nämna att jag väntar längs möjliga att sätta på steg tre.
Det är inte så att inget händer alltså. Det händer grejer konstant, det är bara det att jag glömmer det så fort jag kommer hem på grund av mitt guldfisklika minne. Jag är så glömsk att jag ibland blir lite rädd för mig själv faktiskt.
Något annat som jag har upptäckt att jag är rädd för är för snabba vindrutetorkare. Eller rädd är väl fel ord kanske, men jag har märkt att jag blir oerhört stressad av ett par för snabba vindrutetorkare.
Men jag menar, vad är det för fel på dagens bilindustri. Varför kan man inte fixa lite mer lagom snabbhetsgrader på torkarna. Jag fattar inte.
Det finns ungefär tre steg:
Steg ett, då vindrutetorkarna rör på sig ungefär en gång i halvtimmen. Om det bara regnar lite så brukar det sluta med att man får sitta och bläppa till själv på spaken när man tycker att det är dags, för när halvtimmen äntligen har gått och dom faktiskt rör på sig så har man redan kört på något som doldes av vattenmassorna på vindrutan. Och om man sätter på steg två som jag nämner mer om nedan, så är den allderles för snabb och orsakar gnissel och grejer på rutan. Ytterst obehagligt.
Nästa steg, steg två är den enda snabbhetsnivån som faktiskt fungerar i ett vanligt regnväder. Den brukar ha en lagom takt om det regnar lagom mycket. Men gud förbjude om det börjar regna lite mer än marginellt okej, då skiter sig systemet totalt och man känner sig tvingad att sätta på det fruktade steg tre.
Steg tre är vansinnigt. Vindrutetorkarna flänger fram och tillbaka över rutan i en oerhörd hastighet och skvätter vatten runt sig. Jag sitter där bakom ratten. jättestressad och lite nervös för det känns verkligen som att dom hela tiden ökar takten, och bara väntar på att dom helt plötsligt ska tappa fästet från bilen av hastigheten och fara ut i geografin.
Behöver jag nämna att jag väntar längs möjliga att sätta på steg tre.
Kommentarer
Trackback
