stina

I brist på annat vettigt så satt jag och läste igenom alla gamla blogginlägg jag har skrivit. Alltså, egentligen så kanske man borde ta bort några av dom innan folk tror att jag står på gränsen till självmord. För så är det ju inte riktigt. Jag är ju glad och sprudlande ( för att vara jag alltså :P) numera. Känns fint att man mår så sjukt mycket bättre än vad man gjorde periodvis då. Det känns som att den eran i mitt liv är över för längesedan. Det krävs enormt mycket mer för att jag ska bryta ihop numera.
Visst, det känns fortfarande ibland som att någon hatar mig och inte unnar mig att vara lycklig någon längre stund, men jag hanterar det mycket bättre nu. Känner mig mycket starkare än vad jag gjort på länge. Lite bring it on lixom haha.

För övrigt är det midsommar idag och den ska firas med en bunt med jättetrevliga människor i Götala hos David. Snacka om att det ska bli kul att vara där igen. Har inte varit hemma hos honom på år och dagar.
Humor lär det bli när jag och Lollo ska ta oss hem till mig cyklandes inatt med. Man skulle filma resan och göra dokumentär av det.
Tänk er två ganska rejält överförfriskade unga kvinnor cyklandes cirka sju kilometer mitt i bushen, utan cykellyse och med mitt ytterst bristfälliga lokalsinne. Det kan sluta precis hur som helst.  Vi skulle lika gärna kunna dyka upp i Trollhättan som hemma, ungefär.

Nu ska jag spela sönder mina fingrar lite på plastgitarr. Måste öva lite så man fortsätter vara mästaren höhö.