stina

Jag är så trött att jag inte vet vart jag ska ta vägen men är för rastlös inombords för att kunna sova. Sjukt konstig känsla.
Orkar inte ens anstränga mig för att vara trevlig. Det var så synd om folk i min omgivning att jag stängde in mig på rummet för att inte göra människorna ledsna eller upprörda.
Fräste sönder min bror förut, stackaren. Okej han var tvärjobbig och retade sönder mig fast jag bad honom lämna mig ifred, men jag behövde ju kanske inte vara riktigt så giftig. Usch jag är en hemsk människa ibland.
Dom fattar ju inte sitt eget bästa bara. Om jag ber att de ska undvika att reta upp mig och hålla sig undan och gör tvärt om får dom faktiskt skylla sig lite själva. Jag varnar ju innan jag exploderar.
Det är vid sånna här tillfällen man skulle ha en boxarsäck eller en kattklösbräda eller liknande. Eller ett köttarköttar-spel.
Något att ta ut skiten på lixom. Lite mosig frukt och en tom yta att kasta den på. Lite glas att krossa. Någonting.

Man är iskall på utsidan men inombords är det som att det finns ett litet ljudisolerat madrasserat rum där det sitter någon som skriker högt och klöser på insidan av bröstet. Oh gosh.