stina

Jaha. Det är officiellt. Jag är en gayman fångad i en kvinnas kropp. Jag har allderles för många manliga drag för att kunna vara helt och hållet kvinna.

Bekräftelsen kom idag på jobbet när jag lyssnade på Mix Megapol. Varje vardagskväll så finns det där ett program som heter mixmatch. Ett relationsprogram alltså. Eftersom det sänds samtidigt som min arbetsid så lyssnar jag alltid på det i bilen när jag far omkring i Motala med omnejd. Var jag inte relationsguru innan jag började knarka radio på arbetstid så är jag det defenitivt nu.

Men hur som helst. Idag var det en kvinna som hade skrivit in med ett problem. Det var nämligen så att alla killar hon hade dejtat hade klagat på att hon var så klängig, och hon undrade ungefär om det inte faktiskt egentligen var killarna och inte hon som det var fel på. Hon menade att det inte var något konstigt med att vilja visa sin kärlek massor i början av ett förhållande. Hon krävde av killarna att dom skulle ses varje dag samt att hon ringde minst fem gånger per dag för att prata. Helt normalt.

Radiopratarna bad lyssnarna ringa in för att dela med sig sin syn av problemet, och det är här själva poängen kommer. Alla som ringde in hävdade att det där med att vara klängig var ett typiskt tjejdrag. Ungefär att det var ett karaktärsdrag som alla kvinnor hade medfött lixom. Då kände jag mig som en man. Sanningen var nämligen den att jag fick panikångest av att bara höra hur ofta kvinnan ringde sina dejter. Jag blev trängd och ville rymma fast det inte ens var mig det handlade om. Jag blir knäpp om någon invaderar för mycket på min frihet. Jag blir totalt bortskrämd. Seriöst, killar som är klängiga dissar jag snabbt som fanken. Dom får knappt en chans. Vilket kanske inte är helt snällt. Jaja.
Sen har jag jättesvårt att visa känslor och ska vara sådär tuff och hård hela tiden. Jag umgås nästan uteslutande med killar. Jag gillar inte sånnadär typiska tjejgrejer. Jag har aldrig lekt med dockor, jag lekte med bilar. När tjejkompisarna lekte typ stall så lekte jag krig med killarna i skogen. Det känns fint att man saknar alla typiskt kvinnliga karaktärsdrag. Förutom att jag älskar män då. Alltså måste jag vara gay om jag nu är man i kvinnokropp. För kvinnokropp har jag. Faktiskt.

Neh. Tills nästa gång jag skriver ska jag försöka komma på några kvinnliga sidor hos mig. Så här kan vi ju inte ha det.