hamsterjacka
Okej, så jag skrev faktiskt ett inlägg igår som försvann. Det handlade mest om vad jag hade shoppat för min lön så det var ingen större förlust. Men det var ju iallafall ett inlägg. Och jag ägnade faktiskt hela 10 minuter åt det. Så gissa om jag blev irriterad när skiten bara försvann. Poff. Borttappad i internetvärlden.
Jag kan ju bara såhär i efterhand berätta att jag införskaffade mig en skinnjacka. Som jag är kär i. Lite. Det är ju det där med min kärlek till materiella ting. Men vadå, något ska man ju lägga sin kärlek på och jag har inget husdjur längre så det får bli jackan.
Nu lät det ungefär som att jag hade gjort min jacka av mitt husdjur. Så är inte fallet. Det är svårt att göra en skinnjacka i min storlek av en hamster. Trots att min hamster var rätt fet. För det var den.
Det är föresten konstigt bara det. Den åt ju pellets och nötter och sprang frenetiskt i sitt fördömda platshjul, så jag fattar inte riktigt var fettet kommer ifrån. Förmodligen lärde den sig hur man öpnnade buren och käkade upp mitt godis. Vem vet. Inte jag.
Inhandlandet av min nya älskade ägodel var ett litet äventyr bara det. Grabben i affären var galen. Och det behöver inte betyda att det var galen på ett dåligt sätt. Men öh, det var han.
Alltså han var ju trevlig. Men efter att, för säkert sjuttonde gången, sagt att jag faktiskt inte ville köpa en sjal som passade till jackan så höll jag på att bli lite sådär lagom frustrerad. Får man provision på Carlings eller? Sen när han äntligen hade fattat att jag inte ville köpa det förbaskade tygstycket så frågade han om jag inte ville köpa ett par strumpor också. Hallå. Nej tack.
Jag läste just det jag hade skivit och kom fram till att jag lät bitchig så in i norden. Det var inte helt meningen. Alltså, jag tycker bara att det är väldigt jobbigt att få så enormt mycket uppmärksamhet i en affär. På det sättet. Jag vet inte vart jag ska ta vägen. Även fast det bara är för min skull dom är trevliga. Plus att jag har jättesvårt att säga nej till försäljare. Det är tur att folk inte släpper iväg mig till marocco och grejer själv. Jag skulle komma hem med kameler, getter, mattor och jag vet inte vad.
Det är konstigt att jag har så svårt att säga nej till försäljare. Folk jag känner osv har jag inga problem med att säga nej till. Jag menar, ofta säger jag nej bara för att jävlas. Sån är jag. Dum.
Jag kan ju bara såhär i efterhand berätta att jag införskaffade mig en skinnjacka. Som jag är kär i. Lite. Det är ju det där med min kärlek till materiella ting. Men vadå, något ska man ju lägga sin kärlek på och jag har inget husdjur längre så det får bli jackan.
Nu lät det ungefär som att jag hade gjort min jacka av mitt husdjur. Så är inte fallet. Det är svårt att göra en skinnjacka i min storlek av en hamster. Trots att min hamster var rätt fet. För det var den.
Det är föresten konstigt bara det. Den åt ju pellets och nötter och sprang frenetiskt i sitt fördömda platshjul, så jag fattar inte riktigt var fettet kommer ifrån. Förmodligen lärde den sig hur man öpnnade buren och käkade upp mitt godis. Vem vet. Inte jag.
Inhandlandet av min nya älskade ägodel var ett litet äventyr bara det. Grabben i affären var galen. Och det behöver inte betyda att det var galen på ett dåligt sätt. Men öh, det var han.
Alltså han var ju trevlig. Men efter att, för säkert sjuttonde gången, sagt att jag faktiskt inte ville köpa en sjal som passade till jackan så höll jag på att bli lite sådär lagom frustrerad. Får man provision på Carlings eller? Sen när han äntligen hade fattat att jag inte ville köpa det förbaskade tygstycket så frågade han om jag inte ville köpa ett par strumpor också. Hallå. Nej tack.
Jag läste just det jag hade skivit och kom fram till att jag lät bitchig så in i norden. Det var inte helt meningen. Alltså, jag tycker bara att det är väldigt jobbigt att få så enormt mycket uppmärksamhet i en affär. På det sättet. Jag vet inte vart jag ska ta vägen. Även fast det bara är för min skull dom är trevliga. Plus att jag har jättesvårt att säga nej till försäljare. Det är tur att folk inte släpper iväg mig till marocco och grejer själv. Jag skulle komma hem med kameler, getter, mattor och jag vet inte vad.
Det är konstigt att jag har så svårt att säga nej till försäljare. Folk jag känner osv har jag inga problem med att säga nej till. Jag menar, ofta säger jag nej bara för att jävlas. Sån är jag. Dum.
Kommentarer
Trackback
