here I go again
Jag kan bara inte släppa det. Kanske för att jag någonstans inte vill släppa det. Det gör ondare att låta det gå än att ha det kvar. Än så länge. Och jag som trodde att jag var fri. Jag lurade bara mig själv.
Det känns så himla fel och samtidigt så himla rätt. Det känns som att jag kastade bort något allderles för tidigt. Känslan är förmodligen inte ömsesidig och jag känner mig oerhört fånig. Som den där tjejen jag inte vill vara. Men det är så mycket som jag inte förstår. Och innan allt faller på plats är jag fast i ett jobbigt mellanläge. Stuck in reverse.
Vad i hela fridens namn hände. Du har nog aldrig förstått hur det var för mig. Vad du var för mig. Och det är ju inte så konstigt, jag förstog det ju inte ens själv. Förren det var för sent. Och nu vet jag inte ens om jag känner som jag gör för att det är så jag känner eller om det är för att det är förlorat.
