vågor och inkastarmän
Onsdag 17/9:
Vi gick ju då upp ganska sent, med dom 36 sömnlösa timmarna som anledning. Käkade en frukost vi köpte kvällen innan på en av Lassis fyra supermarkets. Vi bodde ju som sagt på lägenhetshotell vilket alltså innebär att man inte har måltider inkluderade osv. Man klarar sig alltså själv hela tiden, vilket är hur skönt som helst.
Frukostdukningen var dock ett litet problem eftersom det verkade saknas bestick. Så ett tag trodde vi att vi skulle få bre våra små mackor med fingrarna. Sen hittade Lollo, tack o lov, en uppsättning väldigt udda knivar och gafflar i en liten trälåda djupt i ett skåp.
Våra favoritdukningsgrejer under dom här två veckorna blev snabbt våra glas som vi döpte till helan och halvan. Ena glaset var pisslitet och det andra tvärstort, tänk storleksskillnad shotglas och ölsejdel typ. Samt vår brödkniv, som förmodligen inte hade blivit slipad sedan den inhandlades år 1753. Vid ett tillfälle sågade jag mig i armen med den, mest som en kul grej för att se hur vass den verkligen var, och inte ett skit hände. Inget att förlita sig på om man är deppad och vill skära upp lite armleder eller skydda sig från skabbkatter vill jag lova.
Vi åt världens svennefrukost på rostat bröd med philadelphiaost ( oh herre, det fanns philadelphia, kan det bli mycket bättre) och apelsinjuice.
Sen kom skabbkatten, som orsakade våran utelåsning dagen innan, förbi igen och host-kväk-jamade utanför altandörren. Ungefär då upptäckte jag den enorma vattensamlingen under min säng. Jävla omenkatt. Alltså, det var ju inte kattkiss, INTE det jag menar, men varje gång den sabla katten dyker upp så händer det mycket skumma saker. Lollos reaktion när hon fick syn på kissen är också klart värt att nämna. När hon såg att skrället var utanför så stängde hon altandörren fort som fanken och utbrast ett panikslaget: " Nej! NEJ! Det är djävulens verk! " och så var dagens citat skapat. haha.
Vattnet var föresten vatten som hade regnat in vid tisdagens monsunregn. Bara så ni vet.
Vi drog oss sen ner till stranden där det var vågor höga som tusan. Solen sken och vattnet var jättevarmt. Typ 28 grader räknade vi ut. Vattnet är ju förövrigt helt surrealistiskt. Tänk supermario sunshine, vid korallreven (ja jag är väl en nörd då). Alltså, jag ger upp och flyttar dit snart. Jag skulle kunna bo där enbart för att få ligga i det där urfina vattnet hela dagarna.
Bakom oss på stranden låg fyra av dom oerhört många britter som fanns där samtidigt som vi. Dom var för roliga att lyssna på och var dessutom lika entusiastiska över monstervågorna som vi var (vilket var MYCKET, utan ironi). En av dessa resenärer fick också till dagens citat "utländska kategorin" med sitt: "Where are my goggles?!" på sann londondialekt. Det citatet hade vi kul åt dom resterande 12 dagarna vill jag lova. haha.
Sen badade och solade vi oss krispiga i massa timmar innan vi gick tillbaka till hotellet och slappade lite på altanen.
Runt klockan tjugo så begav vi oss, duschade och fräsha, iväg till taverna Sirtaki. Där var det livemusik i form av fyra härliga grekgubbar med dragspel och gitarrer som sjöng typisk grekmusik. Mysans. Servitörerna var typiska snygga oerhört flirtiga grekmän. Vi stiftade närmare bekantskap med en viss servitör, Janis, som klappade på min hand och på lollos huvud. haha. Han hör ni mer om senare. höhö.
Det fanns även en mängd överförfriskade och relativt pinsamma turister på tavernan som bidrog till en stor del av underhållningen. Omedvetet.
På hemvägen råkade vi ut för en galen "inkastarungdomskille" som ville att vi skulle följa med honom in på discot. Herre. Han dök upp en mängd fler gånger under semestern och fick smeknamnet "The Hazelmoose". Bara så ni vet.
Sen läste vi engelska skvallertidningar, som vi fått av en vänlig man, på hotellet. Sen sov vi.
Vi gick ju då upp ganska sent, med dom 36 sömnlösa timmarna som anledning. Käkade en frukost vi köpte kvällen innan på en av Lassis fyra supermarkets. Vi bodde ju som sagt på lägenhetshotell vilket alltså innebär att man inte har måltider inkluderade osv. Man klarar sig alltså själv hela tiden, vilket är hur skönt som helst.
Frukostdukningen var dock ett litet problem eftersom det verkade saknas bestick. Så ett tag trodde vi att vi skulle få bre våra små mackor med fingrarna. Sen hittade Lollo, tack o lov, en uppsättning väldigt udda knivar och gafflar i en liten trälåda djupt i ett skåp.
Våra favoritdukningsgrejer under dom här två veckorna blev snabbt våra glas som vi döpte till helan och halvan. Ena glaset var pisslitet och det andra tvärstort, tänk storleksskillnad shotglas och ölsejdel typ. Samt vår brödkniv, som förmodligen inte hade blivit slipad sedan den inhandlades år 1753. Vid ett tillfälle sågade jag mig i armen med den, mest som en kul grej för att se hur vass den verkligen var, och inte ett skit hände. Inget att förlita sig på om man är deppad och vill skära upp lite armleder eller skydda sig från skabbkatter vill jag lova.
Vi åt världens svennefrukost på rostat bröd med philadelphiaost ( oh herre, det fanns philadelphia, kan det bli mycket bättre) och apelsinjuice.
Sen kom skabbkatten, som orsakade våran utelåsning dagen innan, förbi igen och host-kväk-jamade utanför altandörren. Ungefär då upptäckte jag den enorma vattensamlingen under min säng. Jävla omenkatt. Alltså, det var ju inte kattkiss, INTE det jag menar, men varje gång den sabla katten dyker upp så händer det mycket skumma saker. Lollos reaktion när hon fick syn på kissen är också klart värt att nämna. När hon såg att skrället var utanför så stängde hon altandörren fort som fanken och utbrast ett panikslaget: " Nej! NEJ! Det är djävulens verk! " och så var dagens citat skapat. haha.
Vattnet var föresten vatten som hade regnat in vid tisdagens monsunregn. Bara så ni vet.
Vi drog oss sen ner till stranden där det var vågor höga som tusan. Solen sken och vattnet var jättevarmt. Typ 28 grader räknade vi ut. Vattnet är ju förövrigt helt surrealistiskt. Tänk supermario sunshine, vid korallreven (ja jag är väl en nörd då). Alltså, jag ger upp och flyttar dit snart. Jag skulle kunna bo där enbart för att få ligga i det där urfina vattnet hela dagarna.
Bakom oss på stranden låg fyra av dom oerhört många britter som fanns där samtidigt som vi. Dom var för roliga att lyssna på och var dessutom lika entusiastiska över monstervågorna som vi var (vilket var MYCKET, utan ironi). En av dessa resenärer fick också till dagens citat "utländska kategorin" med sitt: "Where are my goggles?!" på sann londondialekt. Det citatet hade vi kul åt dom resterande 12 dagarna vill jag lova. haha.
Sen badade och solade vi oss krispiga i massa timmar innan vi gick tillbaka till hotellet och slappade lite på altanen.
Runt klockan tjugo så begav vi oss, duschade och fräsha, iväg till taverna Sirtaki. Där var det livemusik i form av fyra härliga grekgubbar med dragspel och gitarrer som sjöng typisk grekmusik. Mysans. Servitörerna var typiska snygga oerhört flirtiga grekmän. Vi stiftade närmare bekantskap med en viss servitör, Janis, som klappade på min hand och på lollos huvud. haha. Han hör ni mer om senare. höhö.
Det fanns även en mängd överförfriskade och relativt pinsamma turister på tavernan som bidrog till en stor del av underhållningen. Omedvetet.
På hemvägen råkade vi ut för en galen "inkastarungdomskille" som ville att vi skulle följa med honom in på discot. Herre. Han dök upp en mängd fler gånger under semestern och fick smeknamnet "The Hazelmoose". Bara så ni vet.
Sen läste vi engelska skvallertidningar, som vi fått av en vänlig man, på hotellet. Sen sov vi.
Kommentarer
Trackback
