stina

Igår ställde jag väckarklockan på elva eftersom mamma skulle vara borta hela förmiddagen, så jag kunde sova hur länge jag ville ( mamma har ju brutit benet och behöver hjälp att fixa frukost osv). Men typiskt nog så vaknade jag en timme tidigare än planerat. Dumma kropp.

Jag sprang tre kilometer, klappade på hästarna, duschade, slängde i mig en banan, hämtade mamma, kom hem, jagade två får som hade rymt, konverserade som en duktig social tonåring med min kära familj och mormor & morfar som var på besök, gjorde fika och nu sitter jag här. Ska nog satsa på att vara kreativ ett tag, kanske titta på en film och rita, innan pappa kommer hem och morfar kommer tillbaka. Dom ska sortera fåren, alltså skilja fåren från lammen osv. Det lär ju bli så att jag måste vara med och vakta dom små uschlingarna så jag kan lika gärna passa på att slappa så mycket som det går. Panikiga får är inte att leka med vill jag lova.

Jag känner mig barnsligt stolt över min dag faktiskt. Klockan är bara fyra men det känns som att jag har varit i farten sedan sju. Imorgon ska jag jobba, 08-14, på ett dagis. Dom behövde lite extrafolk. Jag är lite nervös faktiskt. Okej, jag har aldrig haft större problem med barn. Dom brukar gilla mig, peppar peppar. Men tänk om dom inte gör det. Tänk om jag skrämmer dom. Tänk om dom hatar mig. Gosh.

Jaja det får lösa sig. Hakuna matata, hakuna matata, hakuna matata.