Them songs in my mind
Alltså. The Crow & The Butterfly är den klart bästa låt jag hört på flera år. Den känns. I hela kroppen. Som att något håller på att ta sig ut genom bröstet. Med klor. Fast på ett skönt sätt.
Det var så grymt längesedan jag hörde en låt som påverkar mig på det sättet. Tror att senaste gången var i mellanstadiet någongång faktiskt. Lyssna på den. Seriöst. Det är Shinedown som har gjort den. Den borde föresten ligge på lastfm listan till vänster för jag lyssnar på den ungefär konstant.
På tal om låtar så har jag kommit på att jag undermedvetet tilldelar alla killar som jag har gillat en egen låt. Jag kom och tänka på det igår när jag lyssnade på just The Crow & The Butterfly. Till låten medföljer ett slags bildspel som jag inte har makten över. Det flashar bilder som in i skogen i en abnorm hastighet. Eller, bilder kanske är fel ordval. Snarare små videoklipp lixom. Av stunder och händelser som har betytt något. Med en speciell person alltså.
Det var då jag kom på att jag har fler sådana låtar. Jag kan inte lyssna på vissa låtar utan att få ett sån där rush med videoklipp kastat i ansiktet samtidigt.
Ta Someone new med Eskobar feat Nova till exempel. Gudars, med den låten kommer världens känslostorm. Också på grund av en kille. Jag kan inte lyssna på den ibland utan att gråta. Även fast jag är helt över killen, så över som det bara går att vara. Det är som en känsloflashback med bildspel på köpet ungefär. Höjdpunkten var när jag jobbade vid ett tillfälle och låten spelades på radion i bilen jag åkte i. Mascara i lodräta streck på hela ansiktet. Då kände jag mig urpatetisk.
Samson med Regina Spektor är en annan. Den är viktig. Det är en av låtarna som inte ger en direkt dålig känsloflashback. Undermedvetet tillägnad min högstadiecrush. Minns att jag lyssnade på den när jag släppte taget om honom. Förmodligen därför.
A Touch of Blessing med Evergray. Oh my. Den låten. Den kvällen. Den grabben.
Och så The Crow & The Butterfly naturligtvis. Den flashbacken är egentligen inte heller dålig. Den är lättnad lixom. Som att stå ute i mörkret med utsträckta armar med regn som landar i ansiktet. På ett bra sätt.
