stina

Oh gudars kära bloggläsare. Jag är fri. Plus att jag kan känna känslor igen. Det är ju helt underbart. Jag är inte tom längre. Jag är ingen pingisboll. Jag är lättad. Lättad och förhoppningsfull.

Kom hem för en halvtimme sen ungefär. Är glad att jag lyssnade på mig själv och verkligen försökte att ses en gång till. Allt känns så grymt mycket bättre nu. Okej, det finns vissa frågor som jag önskar att jag hade vettiga svar på, men förvirrad är ju typ mitt grundtillstånd, så att känna annorluna vore nog lite för mycket begärt.

Det är säkert en stor lättnad för folket som bryr sig om mig. Jag har varit lite svår att hantera nu en period tror jag. Mindre stark än vad jag brukar och mer trasig. Jag har liksom gömt mig lite inom mig själv. Fräst. Frusit. Hållt alla borta. Av omtanke faktiskt, jag har en tendens att snäsa sönder folk när jag känner mig liten och sårad. Men nu är Stina tillbaka. Stark och självsäker, så ofta som det är möjligt iallafall. Jag är redo att ta mig an min omgivning igen.
Min bror ska få tillbaka sin syster. Min pappa ska få tillbaka sin humortvilling. Min mamma ska få tillbaka sin galet pratglada dotter. Mina vänner ska få tillbaka deras lite knäppa kompis. Jag har fått tillbaka mig själv. Oh gud vad jag har saknat mig själv. Hur konstigt det än låter.

Om tre dagar åker jag till Grekland. Hurra och hjälp. Det är tur att man har typ världens bästa ressällskap ( säger jag nu ja, vi får se om en vecka när vi är färdiga att slita varandra i stycken och tvångsmata varandra med thatziki).

Sen när jag kommer hem ska jag ta tag i mitt liv. På allvar nu. Bestämma vad jag vill plugga till. Vill jag göra en insats i samhället och bli polis eller vill jag utveckla spelvärlden. Eller vill jag göra något helt annat.

nattis