stina

Hörreni. Nu är det dags för mig att bege mig till tysklandet. För första gången sedan förrförra sommaren. Det känns sjukt konstigt. Förr var jag där jämt.

Jag gillar tyskland. Dom har god choklad, söta hus och mullvadsgropar. Och jag ska få köra autobahn för första gången. Det är skrämmande hur entusiastisk jag är inför det.
 
Något annat skrämmande är att jag sökte till min högskola idag. Det var hur läskigt som helst ,så jag var tvungen att prata lite med lovisan för moraliskt stöd.
Jag blir så psykotisk när jag gör sånt där. Är så fruktansvärt rädd att jag ska klanta mig och göra fel så att min anmälan inte kommer in. Jag känner mig med andra ord lite panikig och lätt dum i huvudet när jag gör sånna där framtidsavgörande grejer.

Men nu borde jag sova så jag orkar gå upp halv fem. Om tre timmar alltså. Gulp. Där får man för att man jobbar till sent på söndagarna. Och för att man har världens mest detaljerade och innehållsrika packlista. Och för att man inte kom på förren i sista sekunden att man behövde lägga in nytt på mp3n. Och för att man väntade tills alldeles nu innan man sökte högskola. IIIh.

Tchüs. Sehe uns in ein woche.
(med reservation för stavfel. Det är snacka som är min starka sida, inte grammatiken)