stina

Hejsan. Idag är jag tillbaka. Med full force. Fylld av ilska, avsky och kampvilja. Men varför jag är sån får ni veta i nästa inlägg härunder. Först ett intro bestående av min dag.

Idag fikade jag med min Lovisa. Jag fick en påskpåse fylld med favoritgodis. Sen åt vi bakad potatis. Lollo med kycklingröra och jag med räkor, precis som det brukar vara. Sen drack jag ohyggligt mycket coca cola och kissade därefter.
Sen när vi hade suttit där så länge att vi kände att vi snyltade på sittplatserna så beställde vi varsin chokladboll med kokos också, och jag kom fram till att det egentligen bara är kokosen jag är ute efter när jag köper sånna. Om dom kunde sälja kokos i mugg, på ungefär samma sätt som majs säljs i mugg på Heroncity ,så skulle jag bli ganska glad. Tror jag.
Förövrigt så har jag aldrig ätit majs i mugg eller varit på Heroncity. Att det säljs majs i mugg där vet jag bara för att jag lyssar på Breitholtz & Berg på söndagarna när jag jobbar. Så hycklar jag.

Sen när det var dags att gå så kom jag på att jag ville hyra en film att titta på ikväll. Så vi gick till videoett och kom ut därifrån med en hajdokumentär i handen. Lovisa skjutsades till sitt gula hus och jag åkte till mitt eget hem för att möta upp mamma, jag hade nämligen lovat att vara sällskap när hon åkte till Ikanohuset. Så blev det. Jag kom hem därifrån med böckerna "Om jag kunde drömma" och "När jag hör din röst" av Stephenie Meyer, eftersom jag som många andra blivit lite kär i Edward den glittrande vampyren efter att ha sett Twilight.

När vi kom hem igen så struntade jag i att min garderob var i desperat behov av att städas, och satte mig istället på altanen med mitt påskgodis och min nya bok.
Ungefär tre timmar senare insåg jag med ett ryck att det inte bara hade blivit becksvart utanför fönstret, utan att jag även skulle hämta min pappa i stan om en halvtimme. Där hade jag alltså suttit helt insugen i boken i flera timmar utan att veta att omvärlden ens existerade. Åh vad jag älskar sånt. Ljuva eskapism.
Värre var det för min lillebror, som under sin egna form av eskapism framför Simpsons, hade missat att jag placerade mig på altanen och hade sprungit runt och letat efter mig i hela huset jättejättelänge. Han hade till och med vågat sig ner i källaren i jakten på sin syster, stackaren.

Nu satte jag mig just vid datorn efter att ha sett filmen jag hyrde. Och om hur den påverkade mig kommer i nästa inlägg. För att bespara er lite och göra två kortare inlägg istället för ett frustrerande jättelångt ett.
Omtänksamt av mig eller hur.