Top notch matchmaking
Jag har sand överallt i mina kläder. Det har till och med lyckats tränga in genom strumporna och lagt sig som naturlig peeling mellan tårna. Jag byggde sandslott i sanden med några av barnen på jobbet. Fasen, det är sand i hårbottnen
med. Högst obehagligt.
En slö fluga surrar frenetiskt i mitt varma fönster. Mitt älskade rum med eftermiddagssol. Duntäcket i en stor hög i änden av sängen. Färgpennor över hela golvet. Jag gillar verkligen mitt rum. Trivs i det. Jag förstår inte hur man kan vara så enormt peppad på att flytta hemifrån samtidigt som man bara vill stanna kvar. Jag vill ta med mig mitt rum, och utsikten av ängarna utanför, när jag köper en lägenhet.
Barnen har lekt matchmaking idag. Tydligen är deras manliga vikarie en hyvens kille som dom tycker att jag skulle passa ihop med. För jag är ju singel, och det är han med. Och så är han längre än mig. För alla vet ju att tjejer gillar killar som är längre än dom. Eller hur Stina, visst är det så. Stark är han också Stina. Han lyfte ett helt bord här om dagen.
Jag skrattar lite förläget och frågar om dom inte tror att jag har läget under kontroll. Ser jag så ensam ut. Försöker utan framgång förklara att det inte riktigt fungerar så. Det är komplicerat. Det är inte säkert att man kommer gilla varandra fast han är lång och stark. Men någonstans där hejdar jag mig och slutar predika. För det känns som att jag talar om för dom att tomten inte finns.
Jag av alla människor håller på att göra ett förödande misstag och ta bort en bit av deras naivitet.
Tack och lov verkar alla vara allderles för upprymda och bubbliga av planerna dom har smidit om vår samanföring. Mina cyniska tankar har passerat obemärkta förbi. Deras lilla oskuldsfulla bubbla av deras syn på kärlek är intakt och jag andas ut.
Och som så många andra gånger blir jag avundsjuk. På dom här små oförstörda varelserna som inte vet än. Som inte har känt hur outhärdligt ont det kan göra i hjärtat. Hur man kan glömma att andas av något någon sa. Hur man kan längta efter någons röst. Efter någons lukt. Jag avundas dom för att dom fortfarande ser världen i klara färger.
"Homesick in time" som Toumas Holopainen skrev
med. Högst obehagligt.
En slö fluga surrar frenetiskt i mitt varma fönster. Mitt älskade rum med eftermiddagssol. Duntäcket i en stor hög i änden av sängen. Färgpennor över hela golvet. Jag gillar verkligen mitt rum. Trivs i det. Jag förstår inte hur man kan vara så enormt peppad på att flytta hemifrån samtidigt som man bara vill stanna kvar. Jag vill ta med mig mitt rum, och utsikten av ängarna utanför, när jag köper en lägenhet.
Barnen har lekt matchmaking idag. Tydligen är deras manliga vikarie en hyvens kille som dom tycker att jag skulle passa ihop med. För jag är ju singel, och det är han med. Och så är han längre än mig. För alla vet ju att tjejer gillar killar som är längre än dom. Eller hur Stina, visst är det så. Stark är han också Stina. Han lyfte ett helt bord här om dagen.
Jag skrattar lite förläget och frågar om dom inte tror att jag har läget under kontroll. Ser jag så ensam ut. Försöker utan framgång förklara att det inte riktigt fungerar så. Det är komplicerat. Det är inte säkert att man kommer gilla varandra fast han är lång och stark. Men någonstans där hejdar jag mig och slutar predika. För det känns som att jag talar om för dom att tomten inte finns.
Jag av alla människor håller på att göra ett förödande misstag och ta bort en bit av deras naivitet.
Tack och lov verkar alla vara allderles för upprymda och bubbliga av planerna dom har smidit om vår samanföring. Mina cyniska tankar har passerat obemärkta förbi. Deras lilla oskuldsfulla bubbla av deras syn på kärlek är intakt och jag andas ut.
Och som så många andra gånger blir jag avundsjuk. På dom här små oförstörda varelserna som inte vet än. Som inte har känt hur outhärdligt ont det kan göra i hjärtat. Hur man kan glömma att andas av något någon sa. Hur man kan längta efter någons röst. Efter någons lukt. Jag avundas dom för att dom fortfarande ser världen i klara färger.
"Homesick in time" som Toumas Holopainen skrev
Kommentarer
Trackback
