När allt har stannat

Det är en sån dag. Märks det. 
Folk som jag lämnar paket till ser ut som en mormor som är borta men inte glömd. Mascara bildar små svarta åar på kinden i en lastbil. Liv känns som tåg som håller på att krasha. Hus känns tomma fast dom är fyllda med folk. Elaka ord lämnar en mun som vill få folk att le. En insida som kliar, rivs och bränns. 

Inga klockor pinglar i mig mer.  

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0