endstation
Tick tack tick tack tick tack. Klockan är här igen. I hela min kropp. Tickar högt och ilsket. Slår mot insidan av huvudet. Jag är förvånad att det inte hörs ut. Eller gör det?
Det är framtidsklockan. Karriärsklockan. Att ha för mycket man vill göra men allderles för lite tid klockan. Tick tack tick tack.
Tänk om jag är helt fel ute. Att jag har valt fel. Att jag är för dålig. Att jag inte passar in. Att allt går åt skogen och vad gör jag då. Visst har jag spelat spel förut, med aldrig med framtiden som insats.
Jag vet att det mesta är lösbart. Om det här inte fungerar så för jag få något annat att göra det. Men fungerar är inte bra nog. När inte ens nöjd är bra nog, vad gör man då. Vad gör man när det känns som att man sitter på ett tåg som rusar fram i rasande fart, och man inte vet om man åker på det spåret som leder dit man ska eller om det är det som krashar rakt in i en bergvägg.
Kommentarer
Trackback
