Man fyller inte 20 varje dag

Det förra inlägget är anledningen till den kompakta tystnad som har härskat i min blogg sen senaste veckan. Jag började skriva det, och skrev faktiskt klart det, samma dag det hände. Men som vanligt när man har skrivit något enormt viktigt så ska tekniken mobbas och allt försvann. Poff. I tomma intet. Sen när jag skulle sätta mig ner följande dag och skriva om inlägget så gick det bara inte. Det blev aldrig samma sak. Och är fortfarande inte.
Det inlägget som är publicerat nu är egentligen bara en blek kopia av det första. Men eftersom det kändes viktigt att det iallafall fanns i bloggen så fick det bli som det blev.

Jag skulle vilja berätta lite om min födelsedag. Som lägligt nog var fyra dagar efter mormors död. Ingenting blev alltså som vanligt.
Ingen stor och bullrig fest med alla mina släktingar, som eufersej inte är särskilt många men som låter som minst hundra. Knappt några vanliga födelsedagskort, eftersom dom flesta passade på att beklaga sorgen samtidigt som dom grattade, eller för att en del helt enkelt glömde bort mig mitt i chocken och sorgen. 
Detta kanske låter lite bittert. Eller själviskt. Så menar jag det naturligtvis inte. Jag förstår. Förstår fullkomligt. Jag måste bara få poängtera att timingen kunde varit bättre.

Annars började dagen som födelsedagar brukar. Jag blev väckt klockan tio av mamma, pappa och min bror. Jag fick en jättesnygg bag ( jag har ingen smidig väska att ha när jag reser bort ett kort tag. Det slutar alltid med att jag pressar ner hundrafemtioelva saker i en liten ryggsäck tills den nästan spricker).Tshirten Spoilt från Threadless av min bror (jajaja!). En cosmo och en blomma av min morbror, hans fru och mina två kusiner (jag får resten på min brors födelsedag i slutet av februari). Och en ny säng av familjen plus mormor och morfar. En 120-säng. Helt underbart. Jag som är van vid en 90säng tycker att det är helt fantastiskt. Jag kan lixom spreta ut kroppen hur som helst utan att ramla ner eller stöta ihop med en vägg. wawa!

Sen peppade jag inför kvällen. För det var då gänget vänner skulle dyka upp. Jag gjorde iordning mig i två timmar. För sån är jag. Tyvärr.
Jag hade inte väntat mig presenter, Men det fick jag. 
Först kom Jon, Donken och Lars. Som vanligt. Dom grabbarna passar tiden med råge. Speciellt när Jon kör. Det får mig jämt att känna mig så sen, fast jag är i tid.
Sen kom Lollo, Jimmy, Elin, Olivia och Ivan. Av Lollo fick jag pianonoter till Pride & Prejudice. Av Jimmy fick jag en dubbelask Toffefee. Av Elin och Olivia fick jag ett grymt rim och pengar. Av Ivan fick jag 48 h xbox-live samt ett xbox-spel. 
Sen kom Bora. Och efter en stund kom även Adde och Sandra. Av dom fick jag en ministekpanna med en mini stekspade. Som man kan steka ägg eller plättar i. Hur dom visste att jag älskar underdimensionerade prylar är en gåta.
Vi skrattade, åt chips och dipp, kastade blomkål på varandra och hade astrevligt. Så trots allt hade jag en finfin födelsedag. Och den bästa dagen på länge. Tack kära vänner!

För bilder från lördagen hänvisar jag till min bilddagbok. Juuret.
 

Kommentarer
Postat av: Ellen

app app app! vänta lite nu!! Jon och Lars!? Bora!? Herrejesus! De har ju gått i min klass på gymnasiet!? Herregud, vad världen är liten! Visste du om att jag kände dem? :O :D

2009-02-06 @ 12:12:37
URL: http://ellenfilippamaria.blogg.se/
Postat av: stina

haha jo det visste jag faktiskt.

Jag är den Stina som Jakob känner. Han har kanske aldrig nämt mig i din närvaro men han och jag träffades hur som helt genom bågskyttet och har varit kompisar sedan dess. Det är genom honom jag träffade resten av grabbarna.

Karlsson, som också gick i deras/din klass, och jag var även bästisar när vi var yngre.



En gång för ett tag sedan så tipsade jake om din blogg. Jag läste inlägget om minken, eller hur det nu var, och skrattade så jag dog. Sedan dess han jag kikat in lite då och då, för att jag gillar din blogg och för att du fotar fint.

Jag har dock aldrig vågat kommentera, för att det kändes lite halv-stalker-aktigt. Jag kände mig med andra ord dum. haha :P

Tills nyss då jag bara var tvungen att kommentera yogalatis.

Och jag kände att du förmodligen förstog att jag inte är någon stalkergalning som kommer rota igenom dina sopor och fota genom dina fönster. Utan att jag är en helt vanlig människa, med ett genuint intresse för andra människor. Men att en av dom. du. råkade vara kompis med mina kompisar ^^

2009-02-06 @ 17:29:53

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0