grattis broderen

Idag fyller min lillebror. På självaste semmeldagen. Det är så ironiskt att det inte är klokt. Min bror ser inte alls ut som en semla. Ha ha ha. Suck.

Hur som helst. Han fyller fjorton. I min hjärna har han stannat vid åldern sju typ. Och det där med att jag har ett undermedvetet behov av att vara hjälte och så, visar sig ibland ganska tydligt i min relation till min bror.
Som Donken antydde i simhallen i onsdags så är jag aningen beskyddande. Jag fick ett ögonblicks panik när han inte kom ner från forsen. Panik på allvar lixom. Jag var helt övertygad om att han var under vatten någonstans och höll på att drunkna. Helfriskt jag vet.  Så där simmade jag runt som en galning och letade, och så visar det sig att han bara hade klivit av på mitten av forsen och åkte en gång till. Snacka om att jag är paranoid. 

Senare när vi kastade oss ner alla fem i vattenrutchebanan så lyckades någon krocka lite med broderen så att han ramlade ihop lite och fastnade under vattnet vid min rygg. Snabbt som fanken ryckte jag upp honom. Vad gör ungen då. Jo han spelar död. Tack så himla mycket. Kör gärna över min ömma tå med en ångvält lixom. Gissa om jag blev förbannad. Huga. 

Ska bara passa på att påpeka en liten lustig sak i våran släkt. Jag och min bror har bara två kusiner. Inte så bara dock. Dom är skitbra och vi har haft sjukt kul under våran uppväxt. Dom är båda killar, vilket var perfekt när jag var liten. Pojkflicka och så. Och så är vi ganska jämngamla. Min ena kusin är tre år äldre och den andra lika gammal som jag. 
Men det är inte det som är lustigt , utan det faktum att alla "barn" i släkten är killar. Utom jag. Alla kusiner råkar också fylla den 24:de. fast olika månader. Utom jag. Vad är jag för en förbaskad svart fårstackare då.      

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0