stina

Idag skulle vi ha åkt pulka. Det blev inte riktigt så. Grabbarna var löjligt opeppade redan från början. Jag förstår inte vad dom är rädda för. Att förlora sin stencoola image? Fånigt säger jag.
Sen när räknas bara titta på film och festa som kul. Folk verkar ha glömt hur det är att ha roligt på riktigt. Fara ner för en snorhal backe på en plastbit i en rasande fart, ramla på halva vägen, tumla runt i en skrattande hög. Sånt är roligt. På allvar. 

Hur kommer det sig att det är "tuffare" att åka ner för en backe med ett par plastbitar på varje fot och med ett par pinnar i händerna, än att sitta på en pulka. Suck jag fattar inte det där. Huvudsaken är väl ändå att man har kul. Om jag ser ett gäng med folk i min ålder som åker pulka och har roligt så är inte min första tanke "gud vad pinsamt och barnsligt, dom åker pulka" utan snarare "oh shit pannkaka, det där ser så inihelvete kul ut, jag vill också vara med".
Spelar det någon roll att det är lite barnsligt.
Personligen hyllar jag den sortens barnslighet. På det sättet ska man banne mig vara barn så länge man bara kan. Vuxenlivet får man kastat i ansiktet på sig  i tid och otid ändå.

Men så skäms inte jag för så mycket heller. Det upptäckte jag till min stora förtjusning bara för ett litet tag sedan. Jag som tyckte att nästan allt var pinsamt för några år sedan. Jag som gjorde ursäkter för allting. För saker som man verkligen inte ska be om ursäkt för. Som att man är den man är. Att man tar plats, utan att göra det på andras bekostnad naturligtvis. Eller till och med för att man existerade. Det känns skönt att den tiden är över nu. Känns så sjukt mycket friare.

Men för att lämna filosofin och återgå till pulkan. Jag kan inte lägga all skuld på min uteblivna pulkatur, och enda hoppet om att få lite motion, på grabbarna enbart. Det faktum att jag körde lite vilse i ett bostadsområde i mjölby, där backen skulle befinna sig, hjälpte inte precis. Jag blev då nedröstad och vi begav oss mot Citygross för att köpa ingredienser till cupcakes istället.
Efter ett muffinsbak som skulle kunna jämföras lite som en blandning mellan Martha Stewart och kalla kriget så lyckades vi få dom klara. En plåt med glutenfria och en plåt med vanliga. Dumlemuffins blev det. Sen var det meningen att det skulle vara cheesecake frosting på också, något som lät fantastiskt gott när man läste om det men som smakade desto värre. 
Jag åt en muffin. Den var faktiskt god. Annars gillar jag mer att baka dom små liven och att dekorera dom. Sen brukar jag ge bort dom, eller alternativt glömma dom i en burk längst in i skafferiet tills någon råkar hitta dom och dom är täckta av grönt ludd. 

Vi spelade en omgång risk sen. Jag fick kanske historiens sämsta uppdrag samt placering på alla mina små arméer. Vi kan alltså säga att det inte gick så bra för mig.
Efter det spelade vi Disney-monopol. Jag köpte det häromdagen ( ännu ett exempel på något jag inte skäms för. Jag gillar disney och det är okej.), och det kan vara med gulligaste monopol som någonsin skapats. Enda negativa är att det är ett gigantiskt pappersslott i mitten av planen, så det är omöjligt att se något på andra sidan. Men dom små disneyfigurerna som man spelar med, samt husen och hotellen, uppväger det. Absolut.

Sen åkte folket hem. Sen satte jag mig här. Ritade lite på min wacom-tablet. Ryckte till vid ljudet av min kurrande mage och kom med fasa på att jag endast har stoppat i mig två mackor, en muffins och tre dumlekolor idag. Och kanske en halvliter cola. Snacka om att min kropp mår bra nu. Huga.