stina

Okej. Jag vet. Det spottas fram en hel del inlägg idag. Jag verkar vara inne i något slags kreativt flow just nu. Det skrivs, det målas warhammerfigurer med bror, det scrapbookas, det ritas till portfolion och det spelas en massa piano.
Det är ganska skönt att vara tillbaka. Jag har varit nere i en kreativ downperiod ett litet tag nu. Det är lite som att återse en gammal vän. Fingrarna på pianot. Pennan på pappret. Inspirationen. Suget. Det som gör att man struntar i att äta. Struntar i att sova. Bara för att få göra klart den där bilden. Inget annat existerar. Folk fladdrar suddigt förbi i utkanten av synfältet. Röster blir otydligt brus i huvudet. Trans. Så kallas det ja.

Eftersom jag söker och suger åt mig inspiration som en liten svamp under sånna här perioder så snubblar jag över en hel del fantastiska sidor jag aldrig hittar annars.
Som den här. Det är så himla fint. På ett sätt som jag tror att jag inte kan förklara.

        

Ni vet snökulor. Som det snöar i när man rystar på dom. Sånna är det. Jag älskar dom. När jag var liten önskade jag att man kunde förflytta sig in i sånna. Det gör jag fortfarande föresten.
Någon gång i livet ska jag göra en jättejättedetaljerad sån här. Med en lummig skog, och en glänta, och ett hus, och kaniner.

http://www.martin-munoz.com/main.html