not a fork honey, it's a spoon.
Hur kommer det sig att man ofta snubblar över sånger precis när man behöver dom. Låtar som lixom beskriver det man själv inte hittar ord för att förklara. Som lixom kapslar in hela ens sinnesställning i en melodi och ett par textrader.
Söker man sig till dom själv, som undermedvetet. Eller är det låtarna som söker sig till mig. För att jag behöver dom så.
Det skulle lika gärna kunna vara som böcker föresten. Att man läser in sig själv i texterna. Hittar sig själv där. Gör texten till sin egen.
Eftersom alla är olika så blir och uppfattas också böcker olika beroende på vem som läser dom. För att man fläckar ner historien med sina egna värderingar och upplevelser. Så skulle det kunna vara med sånger med. Det låter ju faktiskt ganska logiskt nu när jag tänker på det.
Vilken sång och vilken sinneställning jag syftar på kommer i ett senare inlägg. För jag är inte redo att känna mig så naken och utlämnad än. Och eftersom denna känsla förmodligen kommer hålla i sig ett tag så behöver jag inte vara rädd att inte vara lika känslosam och uppriktig även om jag skjuter upp det lite.
Den som lever får se..
