stina

Det var inte inbillning. Att min syn är relativt pissig alltså. Beskedet var både positivt och negativt. Positivt att jag inte går omkring och inbillar mig synfel. Negativt att jag är trasigt gods. Jag som alltid varit ganska stolt över min utmärkta syn och mina exeptionellt friska tänder. Tji fick jag. Mitt vänstra öga är närsynt och på det högra har jag brytningsfel. Saknar skärpa tydligen. Där ser man. Känns bra att det där med att jag har svårt att se skillnad på vissa bokstäver osv, beror på att min hornhinna är lite knögglig och inte på att jag är dum i huvudet. Faktiskt.

Mannen som hjälpte mig prova ut mina glasögon och kolla min syn var vänlig. Efter ett himla bläppande mellan olika slipningar, och efter att ha ställt frågan "är det någon skillnad mellan den här och den här" kanske tolvhundra gånger, så hade jag plötsligt fått min syn tillbaka. Det kändes lite magiskt. Här har jag lixom gått omkring och trott att världen SKA vara lite suddig i kanterna. Så visar det sig att man bara behöver fila lite på ett par plastbitar så slipper man den konstanta känslan av att det är damm på ögat. Typ.

Det enda som var lite läskigt, förutom att mina ögon funkar ännu sämre än vad jag gissade, var när optikern sa att jag kanske hade lurat min hjärna ett tag. Att tex cirklar kanske kommer se ovala ut i början när jag har glasögonen, för att mina ögon har lurat min hjärna att cirklarna som jag ser dom är runda fast dom är ovala. Eller något liknande. Fast jag skulle ju vilja påstå att han förklarade det något mer pedagogiskt.  Kanske.