stina

Jag tänkte så här. Jag fotar ju, i mellanåt. Och bloggen har ju en ganska tydlig brist på bilder. Så därför tänkte jag att jag slänger upp ett par. Lite då och då. Om inte annat så kanske jag kan dölja min skrivkramp med en väl utvald bild ibland istället. Som nu ungefär.




Detta, om det inte är uppenbart, är en frökapsel av något slag. För er som undrar så råkar jag älska ordet frökapsel.
Det finns en hel del namn som jag skulle vilja sätta på mina framtida barn men som jag inte kommer göra, eftersom det vore socialt självmord. Frökapsel är ett av dom. Sviskon, Krokus och Mintpastill är andra.

Jag är ganska barnsligt nöjd med den här bilden föresten. Vilket säger ganska mycket ,med tanke på att jag är sjukligt perfektionistisk när det kommer till mina egna alster.



Detta, gott folk, är jag. Bild tagen imorse. Om ni inte hade räknat ut det redan så är jag lite småego ( hallå, jag skriver om mig själv i en blogg) så vad är då mer passande än en bild på mig själv.
Ibland undrar jag om hela mitt ansikte består av mina läppar. Det känns lite så. Jag ser lite ut som en knäpp fisk.