Inifinimini mini mo
Som jag har yttrat vid något tidigare tillfälle i bloggen så är jag barnsligt förtjust i överdimensionerade, samt underdimensionerade, saker.
Exempel. En av mina största önskningar när jag var liten (förutom att jag plötsligt en dag skulle vakna upp och vara Ariel, den lilla sjöjungfrun) var att jag skulle vara jättepytteliten. Typ Nils Karlsson pyssling lixom. Ni vet, så att man kunde sova i tändsticksaskar och dylikt. Och på samma sätt tyckte jag att sånna där små kopior av stora saker var ungefär det coolaste som fanns. Ni anar inte hur länge jag kunde stå framför hyllan med tittskåpsprylar i pysselaffärer när jag var yngre. Jättesmå tandkrämstuber och sånt gjorde mig helt lyrisk. Och mycket har inte ändrats sedan dess.
Hur som helst. Idag snubblade jag över en helt underbar liten fototeknik på Ellens blogg. Tilt shift heter den. Sen såg jag, ett par timmar senare att även Sandra på sin blogg niotillfem hade läst samma inlägg och fachinerats även hon. Tilt shift sprider sig som en löpeld i bloggvärlden. Höhö.
Hela tekniken bygger på en illusion. Ganska coolt bara det. Man lurar ögat, genom att fixa fokus i bilden på ett finurligt sätt, att tro att det man ser är jättelitet. Som en minimodellvärld. Jättesött. Inte speciellt svårt är det heller.
Det ultimata vore ju att ha ett tilt shift objektiv. Men eftersom jag inte har det så får photoshop fixa biffen sålänge.
För nästa objektiv jag köper ska vara macro. (Jag är inte så himla haj på fototermer föresten, så om jag någon gång säger fel, förlåt i förhand.) Men sen kanske det blir ett tilt shift. Vem vet.
Annars har jag badat bubbelbad med Lollisen idag. Det var ungefär hur skönt som helst. Och jag såg ut som ett russin när jag klev upp. Och så luktar jag jättejättegott och är jättejättefräch. Minus att örtbadmojset vi hade i vattnet tog död på min stackars hud i ansiktet. Jag ser lite ut som en vandrande infektion. Men det gör inte så mycket. Faktiskt.
