Faceloss
Idag lämnade jag ett antal paket till en man på ett café. Det är andra gången jag lämnar till honom och han är mycket trevlig. Skämtar och sådär. Sånt gillar jag för det gör mitt jobb så sjukt många gånger trevligare och lättare.
Hur som helst. Detta ledde till upptäckten av att jag har kanske historiens sämsta, vad heter det, ansikts och namnminne. Folk som jag har sett bara försvinner i det stora trassliga gytter som min hjärna är.
Jag märkte nämligen när jag var på ett annat företag att cafékillen jobbar där med. Och att jag alltså har lämnat till honom en massa gånger men inte fattat att det är samma kille för att han har varit på två olika ställen. Herregud.
Mycket svårt att förklara. Men ni kanske fattar. Eller ni kan väl iallafall låtsas som att ni gör det. Bra.
Kommentarer
Trackback
