Roar

Som vänner och trogna bloggläsare redan vet så har jag vissa tendenser till att bli rätt överbeskyddande. Minst sagt. 
Detta gick rätt redigt över styr idag. Allderles förut för att vara mer exakt. 

Här kommer lite mer eller mindre väsentlig information som ni behöver få för att förstå helheten i historien.
Om man har hängt med mig en del så vet man att jag är ett stort fan av Coca Cola. Och nu menar jag inte Pepsi, Cuba kola eller någon annan fejk-cola. Utan jag menar den äkta varan. Inte light. Inte zero. Vanlig freakin underbar Coca Cola. Ja ni fattar.
Hur som helst. Nu är vårat hus fyllt av människor. Familjen och familjens tyska vänner. Fruktansvärt trevligt. Jag gillar att vara omgiven av mycket folk. Dom bor här i ett par veckor och bara semestrar och umgås. 
Grejen är den att "pappan" i familjen är också ett stort fan av Coca Cola. Så stort att det har uppstått någon slags tyst strid om den värdefulla drycken. Ett krig ingen av oss vill erkänna existerar, men som rasar i allra största grad precis under ytan.
Jag tycker att jag har mest rätt till Colan hemma eftersom jag dricker den som den är. Kall och god. Han tycker att han har mest rätt till Colan  eftersom han behöver den till bland annat wiskey och sånt. Lite är det mer hans för att han är äldre med tror jag. Men jag vet inte. I vilket fall som helst så känner jag arga blickar i nacken så fort jag så mycket som tittar på flaskan i kylen. 

Nu till saken. Förut till maten så tog jag fram en flaska cola. Men eftersom vi är tre som ska dela på den, och för att det bara var hälften kvar, så tog jag fram en till som jag tänkte ta med mig till matbordet. Så att man slipper springa en massa fram och tillbaka mitt i middagen lixom. 
Men när jag är på väg mot altanen och maten, så möter jag min cola-rival som ger mig en fundersam blick, tar colan ur min hand och bär tillbaka den till kylen. Och jag svär att jag blev som en jäkla lejonhona. Hade jag inte lagt band på mig så hade jag morrat hotfullt och sen klöst. Hårt. 
Min cola lixom. Han tog MIN cola och ställde tillbaka den i kylen. Sen att det inte är MIN cola, utan allas är en obetydlig detalj i det här dramat.  Han är i mitt hus, tar min cola och går iväg med den. Nästa gång det händer tänker jag hoppa på honom. Eller iallafall göra det där hotfulla morrandet.

Det är en sabla tur att jag är en civiliserad varelse.  Hrrm.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0