stina

För första gången på evigsheter är jag skitnervös innan jag beger mig till frissan. Om ett par timmar kommer nämligen mitt hår ser ut som skrot. Annars brukar jag åka till frissan, har fortfarande samma frisörska som jag har haft från födseln, med övertygelsen om att jag kommer komma ut därifrån lite senare med lite snyggare hår. Well. Den här gången vet jag att det är omöjligt. Nu är det inte en fråga OM det kommer se pissigt ut, utan snarare exakt HUR fult mitt hår kommer att vara.
Jag tog mig nämligen i kragen och bestämde mig för att gå tillbaka till min naturliga hårfärg, och kanske aningen ljusare. Tänkte att gör jag det inte nu så kommer det aldrig hända, och jag är så fruktansvärt nyfiken på hur det ser ut nowadays. Jag har varit mörk mörk mörk så länge nu så jag kan inte ens komma ihåg hur jag såg ut innan det, ens om jag ser mig själv på kort. Och om man har varit så mörk som jag och ska gå tillbaka till ljusare så måste man ju avfärga skiten, och det ser aldrig speciellt bra ut. Det är någon oidentifierbar blaskröd ton som alltid infekterar håret och gör att det ser ut som smutsvatten. Plus att jag måste ta det i små steg för jag vill inte ta död på min exeptionella hårkvalité ( jag får skryta lite om den, är det något som jag vann på genetiska lotteriet så är det min hårkvalité. Hurra för den.) och då vet man ju att det inte bara kommer se skit ut ett litet tag, utan förmodligen hur länge som helst. Gaah.
Jaja jag får skylla mig själv. Om jag har tur så kanske det ser vettigt ut till sommaren iallafall.