Trouble is a friend of mine
Jag gjorde ett sånt där test på Facebook igen.
Vet inte riktigt vad det är med mig och tester av olika slag. Dom har världens makt över mig. Jag förstår inte varför min hjärna har fått intrycket av att det är extremt viktigt att svara på olika sorters dumma frågor, men jag har ytterst svårt att låta bli. Något slags undertryckt behov av att lära känna mig själv, vad vet jag.
Problemet är att jag oftast bara får reda på saker som jag egentligen redan vet men som jag helst låssas att jag inte vet
om. Som att resultatet på "vilken killtyp faller du för" ALLTID blir bad-boy. Föga förvånande.
Jag önskar att det någon gång blev något annat resultat. Som kanske visar att jag har mognat lite i den uppfattningen. Men nej då. Svarar jag ärligt på frågorna så hoppar det ALLTID fram en bild på Colin Farrell. ALLTID. Och jag önskar att jag kunde säga att jag förkastar Mr Farrell. Men då ljuger jag. Mycket.
*byter plats på batterierna i musen igen*
Ta igår som exempel. Det var inte killarna som såg snälla och beskedliga ut som jag siktade in mig på på dansgolvet. Det var den mörkhårige grabben med svart linne och farlig blick som jag dansade närmre.
Det är fasen inte konstigt mitt kärleksliv är åt helvete.
Musiklyssningsförslag till inlägget:
Lenka - Trouble is a Friend
Vet inte riktigt vad det är med mig och tester av olika slag. Dom har världens makt över mig. Jag förstår inte varför min hjärna har fått intrycket av att det är extremt viktigt att svara på olika sorters dumma frågor, men jag har ytterst svårt att låta bli. Något slags undertryckt behov av att lära känna mig själv, vad vet jag.
Problemet är att jag oftast bara får reda på saker som jag egentligen redan vet men som jag helst låssas att jag inte vet
om. Som att resultatet på "vilken killtyp faller du för" ALLTID blir bad-boy. Föga förvånande.
Jag önskar att det någon gång blev något annat resultat. Som kanske visar att jag har mognat lite i den uppfattningen. Men nej då. Svarar jag ärligt på frågorna så hoppar det ALLTID fram en bild på Colin Farrell. ALLTID. Och jag önskar att jag kunde säga att jag förkastar Mr Farrell. Men då ljuger jag. Mycket.
*byter plats på batterierna i musen igen*
Ta igår som exempel. Det var inte killarna som såg snälla och beskedliga ut som jag siktade in mig på på dansgolvet. Det var den mörkhårige grabben med svart linne och farlig blick som jag dansade närmre.
Det är fasen inte konstigt mitt kärleksliv är åt helvete.
Musiklyssningsförslag till inlägget:
Lenka - Trouble is a Friend
Kommentarer
Trackback
