stina

Det blev inga islandshästar. Dom svaga hästkrakarna tycker tydligen inte om att pulsa runt i hög snö. Och det kan man ju kanske förstå. Dom har ju så vansinnigt korta ben. Och man vill ju galoppera. Det är ju halva grejen. Och det kanske är svårt att galoppera om hästarna simmar i snö. Det låter ju faktiskt relativt logiskt. Men ändå. Typiskt.

Jakob och jag åkte in till stan för att köpa mat istället. Men när vi var där blev vi sugna på att köpa GuitarHero - Worldtour. Så det gjorde vi. Eller ja. Efter en väldans massa bök kunde vi göra det. För när vi hade avslutat våran deal med han på spelaffären så fanns det inget set kvar i Motala. Och inte i Mjölby heller. Så vi fick åka till Linköping.
Var var även en kortis i Vadstena. Så man kan säga att vi var i halva östergötland. 

Sen lyckades jag med värsta grejen när vi gick från Baggen i Linköping. Sånt som bara händer mig. Jag hade på mig ett blått linne, min älskade huvtröja med sparvar och min vinterjacka. Både tröjan och jackan var oknäppta så när vi gick ur bilen började jag frysa. Men när jag ska knäppa jackan så knäpper jag fast ena jacksidan med tsparvtröjans blixtlås istället. Och så fastnade det. Jättebra verkligen. Jag såg helt förvriden ut. Helknäpp. Men kul som faen var det.