The Battery problem
Jag har en trådlös datamus. Vilket är underbart smidigt, enda tills batterierna i den bestämmer sig för att dra sin sista suck.
Efter många år av batterianvändande har jag kommit på två knep som förmodligen inte är helt obekanta för alla andra batterianvändare därute i vår värld.
Ett. Värm batterierna en liten stund i handen.
Detta knep har räddat mig otaliga bilfärder i mina yngre år då jag alltid, och jag menar alltid, glömde ta med mig nya batterier till gameboyet.
Två. Plocka ut batterierna. Oftast är det ju två. Byt plats på dom. Voila. Satyget* fungerar igen.
Till den trådlösa musen brukar den andra varianten av batteri-CPR funka bäst. Därför har jag nu sedan i torsdags plockat ur och in batterierna kanske ett hundratal gånger med mindre och mindre intervaller. Nyss kom jag fram till att detta är ohållbart och jag borde släpa mig ner till källaren för att hämta ett par fräscha batterier. Problemet är bara att jag är både glömsk och lat. En kombination som borde förbjudas i mänskligt dna. Det är kanske straffet för min exeptionella hårkvalité. Förmodligen.
Hur som helst, eller med andra ord, så sitter jag just nu och utkämpar en inre strid. Iriitationsmomentet i att behöva plocka ut batterierna vs Den långa färden ner till undervåningen av huset och därmed källardörren. Hu.
Detta är alltså vad jag tänker på just nu och därför kände jag att det var min plikt att dela med mig av detta fina exempel av I-landsproblem på hög nivå.
* Satyg är ett ord som används allderles för sällan nu för tiden. Ungefär som urskogstammefan och sjuttsingen. Fina uttryck som berikar språket.Use!
