stina

Jag packar inflr morgondagen och städar samtidigt min garderob. Det var nämligen helt omöjligt att hitta något att packa ner eftersom allt låg i en enorm hög på golvet, Man kan vid första anblicken tro att ett gäng på typ trettiotvå personer har indkad samlag härinne eller så, så mycket utspridda kläder täcker större delen av mitt golv.

Jag är inte ett dugg stolt över den här sidan av mig. Egentligen gillar jag att ha ordning omkring mig. Inte till den milda grad att alla papper ligger i en perfekt hög och böckerna står sorterade i alfabetisk ordning i bokhyllan, jag gillar när ett rum ser använt ut, men så pass så att man slipper andas in tonvis med damm så fort man rör på sig eller inte behöver karta, kompass och personlig guide för att lokalisera sängen. You get the point.

Bästa hittills är att jag nyss hittade två linnen som var mormors innan hon dog och som morfar gav till mig för ett tag sen. Han ville inte att alla saker från mormor skulle slängas, så jag tog emot en del. Min mormor var en rätt smal och hipp kvinna så det fanns en del som var användbart. Men jag har varken orkat se på dom eller ännu mindre ha dom på mig än, så dom har legat i hyllan alldeles orörda. Tills idag. Nu skulle jag flytta lite på dom och en doft av mormor steg upp. Snacka om en blandning av smärta och lycka. Det låter kanske konstigt att jag de närmsta minuterna har suttit och andas in ett linne. Men så är det. Jag vill känna, för jag saknar. Något så kompiöst. Men jag är samtidigt rädd att lukten ska försvinna. Den kommer ju göra det när som helst. Skrot.