stina

Helgen och dagens Wihooo! :

I fredags var jag tvungen att sjutsa in pappa en snabbis till hans jobb. Där hittade jag en liten gosedurshäst som såg jätteledsen och ensam ut. Så jag var bara tvungen att köpa den. Så konstig är jag, att jag köper en gosedjurshäst. Till mig själv. Vid 20-års ålder. Det är ju ett under att jag får gå på gatorna helt obevakad. Seriöst.

Det var klassfest i lördags. Fruktansvärt trevligt att träffa allt folk igen. Jag fasar dock för bilderna som Amanda kommer lägga upp inom en snar framtid. Jag har inga som helst bra erfarenheter av festkort. Blir man knappt bra på kort när man är nykter, kan ni ju tänka er hur det blir när man är lite svagt lullig. Inte bra alltså.
Men som sagt, awsome var festen. Mer klassfest åt folket i framtiden tack.

Idag har jag simmat i en timme. I Mjölby, för där är vattnet så varmt och skönt. Jag räknade ut att jag hade simmat ungefär 1800 meter när jag var klar. Det kändes rätt fint ändå för att inte ha simmat på en evighet. Hurra för mig.

Helgen och dagens Uäääh! : 

Vad är det för allvarlig störning som ungefär 90% av alla människor får när dom sitter bakom ratten i en bil? Den störningen som gör att dom glömmer både hur man blinkar och vad som menas med högerregeln. Jag blir tokig.
VARJE gång jag jobbar söndagarna är det minst en person som blinkar åt ett håll i en korsning och sen svänger åt det helt andra hållet. Femtiotvå personer som inte blinkar överhuvudtaget i rondeller, varav fem av dom som blinkar åt fel håll. Och min absoluta favorit, folk som blinkar preciiis när dom svänger. Hallå. Då är det väl så lagom dags lixom. Blinkersen är väl ändå till för att man ska visa lite i förväg vart man är påväg? När man redan håller på att svänga så är det ju skit samma. 
Och dom flesta människor på lite större parkeringsplatser lider tydligen av någon form av dödslängtan. Dom slänger sig som klubbade pingviner framför bilen när man kommer. Gaah. 

Igår när vi promenerade såg vi en skogsmaskin som skövlade skog, så vi stannade en liten stund och tittade på den. Jag var inte långt ifrån att börja gråta. Det såg så fruktansvärt sorgligt ut med alla fina friska träd som i ena stunden stog och såg allmänt ståtliga ut, och i nästan stund brakade ner i marken med en jätteduns samtidigt som monstermaskinen sågade den i delar och skvätte bort alla grenar. 
Och nu när jag kom hem från simmhallen ser jag att dom håller på att ta bort skogen precis bakom våran lada. Det ser helt hemskt ut. Allt är borta. 
Jag vet inte om det är kloret från simmhallen som har frätt ett litet hål i min hjärna, men allt jag vill göra just nu är att gå ut och sabotera helvetesmaskinen. 

Mitt rum ser ut som något efter en kärnvapenexplosion och behöver egentligen städas. Orkar jag det. Egentligen inte.