stina

Tungan är läkt. Eller ja nästan i alla fall. Så att man kan tugga och prata. Det är ju en klar fördel. Prata och äta är ju två av mina favoritsysselsättningar.
Tungor och andra saker i munnen läker visst innifrån, har folk talat om för mig. Ungefär som micron alltså. Bara att den värmer och inte läker. Awsome. 

Idag blev hela arbetsprovet klart. Lite i sista sekunden, som vanligt. Det ska bli så ofantligt skönt att posta kuvertet imorgon. Skönt för stunden i alla fall. För skiter det sig måste jag ju göra om hela proceduren igen till nästa år.

Det skulle faktisk inte förvåna mig ett dugg om det skiter sig. Att jag inte blir intagen alltså. Jag är inte helt nöjd med arbetsprovet. Sen säger inte det så himla mycket eftersom jag sällan är nöjd med något jag gör. Men den här gången känner jag verkligen att jag hade kunnat åstakommit något bättre. Men rita utan några som helst riktlinjer med en sån här enorm press, under en så sjukt kort tid, det tog på krafterna och blev helt enkelt inte bra.
Fanken. Kommer jag in är det förmodligen på en kombination av mina inte så himla dåliga betyg, för att jag är tjej och dom behöver mer tjejer, och en stor jäkla portion tur. Eller så tar dom entusiasmen på gränsen till galenskap, som jag förmedlade i det personliga brevet, positivt. Det är också en möjlighet.

Förövrigt försvann det här inlägget tidigare idag när jag skulle publicera det. Sen dök det upp igen nyss. Helskumsigt.